Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Morgonen efter beslöt vi att åka runt lite i området kring Queenstown, det är väldigt vackert och fick också husera många av inspelningarna till Sagan om ringen, något som vi gång på gång noterade, då vi kände igen miljöerna. Vi letade därför upp några av inspelningsplatserna för att se hur de ser ut i verkligheten, dels för att vi gillar filmerna, men också för att vi visste att platserna var vackra i sig. På internet finns mycket info och ibland bra beskrivningar av hur man hittar till dem. Man kan även köpa en bok med alla platserna utsatta med gps, men vi var för snåla för det. Förståkte vi en timme längs en vacker sjö omgiven av berg. Vägen hade lagts längs med sjön hela vägen och utsikten var slående. Slutligen kom vi fram till Isengard, i verkligheten ett vattendrag ovanför en bro, där vi tog bilderna ifrån.

Det blåste rätt kallt och vi begav oss tillbaks när vi såg två liftare och plockade upp dem. De hade varit ute och vandrat på olika håll men slagit följe sista biten och skulle lifta in till Queenstown. Den ena killen, en tysk, hade cyklat långa sträckor av landet men hade lämnat sin cykel i stan för att vandra lite i bergen. Den andra killen, en fransman, hade varit ute i över tre veckor och gått, han såg sjukligt smal ut och luktade gammal luffare. Han hade som mål att vandra genom hela sydön, men hade börjat sent och nu är ju vintern på väg, ingen höjdartajming med andra ord... Vi släppte av de tacksamma killarna i stan och fortsatte vår jakt på inspelningsplatser. 

 

Vi ägnade tid åt att hitta den flod där brödraskapet åker båt efter alvbesöket i första filmen, men det var inte lätt att hitta rätt plats. Envis som jag är, kämpade jag mig vid ett tillfälle ner till floden genom några snår, vilket gjorde det hopplöst att ta sig tillbaks upp igen, då buskarna var som hullingar. Jag klättrade i träd och hoppade mellan grenar för att ta mig tillbaks upp, Lena trodde jag hade drunknat i floden eller nåt sånt, jag hade varit borta i 30-40 minuter.  

 

Resan fortsatte norrut och utsikten var hela tiden slående, vi hade höga kullar omkring oss överallt och snötäckta bergstoppar i horisonten. I Twitzel stannade vi över natten, nästa morgon skulle vi på guidad tur på en av inspelningsplatserna. 

En dam i 45-50-årsåldern mötte oss med minibuss och körde ut oss på ängarna utanför samhället, alltmedan hon berättade inspirerat om platsen, varför den hade valts och var man hade spelat in olika scener. Hon hade själv gjort någon mindre statistroll men hade full koll på en stor mängd detaljer kring inspelningsdagarna. Förutom en massa kul kuriosa, pekade hon ut platser och visade oss bilder från filmen för att vi skulle känna igen oss mer, och på slutet tog hon fram en massa rekvisita och regisserade oss i en mängd bisarra men väldigt underhållande scenarion.

 

Efter touren skulle vi åka vidare mot Christchurch, på östkusten, men passade först på att besöka en sista inspelningsplats, Edoras. Vägen var lång och mot slutet åkte vi på grusvägar fram till parkeringen till Mt Sunday, som vi ämnade bestiga. Vädret, som tidigare sett så lovande ut, svek oss fullständigt och det började regna och snålblåsa rejält, förutom en viss mängd dimma. Mt Sunday är en kulle omgiven av berg, men dessa såg vi knappt skymten av, även om vi tydligt kände igen kullen. Över vattendrag och genom grästäckta stigar kämpade vi fram med rullen, ända fram till branten. Envisa som vi är tog vi oss upp en bra bit tillsammans, men det var så halt att vi inte vågade pressa upp sista biten, om det nu överhuvudtaget hade varit möjligt. Istället övergav jag Lena och sprang upp till toppen på egen hand, tog några blöta bilder och skyndade ner igen. Vi var båda dyngsura (Lena även sur, jag dock ganska nöjd), en flashback till vårt glaciärbesök veckan innan, men hade åtminstone sett och besökt stället.

 

Mörkret föll och vi tog oss in till Christchurch för övernattning. Mer om det i nästa inlägg.