Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Så var det dags att åka till Skapelsemuseet i Cincinnati. Jag hade inga stora förväntningar och tänkte att det skulle bli roligast för Tomas att komma dit. Tänk vad fel jag hade! Jag som aldrig har gillat att gå på museum älskade detta!  

 

På ett enkelt sätt har de visat att vetenskapligt grundade teorier stämmer in på Bibelns skapelseberättelse. Dessutom sticker de hål på en del av evolutionens starkaste "bevis" och visar på alla dess svagheter som det sällan pratas om. Det är skönt att få en annan sida av evolutionen som hela ens uppväxt har presenterats som sanning i skolan. Jag blir väldigt ledsen när jag inser hur många saker som lärare påstår är bevisat (troligtvis i okunskap) och därmed lurar våra barn, men som verkligen inte är det.  

 

Jag personligen är trött på att möta folk med missuppfattningen om att kristna är emot forskning. Varför skulle vi vara det? Jag tycker det är superintressant att forska på Guds fantastiska skapelse. Det finns ingen motsägelse mellan att vara kristen och att forska! Det som skiljer oss åt är endast den bakgrund som avgör hur vi tolkar resultaten för viss forskning. En person tolkar resultaten från sitt perspektiv och jag ifrån mitt. Båda är vi lika objektiva eller subjektiva vilket gör att vi utifrån samma bevis troligtvis kan komma fram till helt olika svar. Det är inte konstigare än så. 

 

En av mina favoritsektioner på museet var den där de visade skillnaden mellan naturlig selektion och evolution.

(Naturlig selektion - Den mest anpassade individen överlever. Ingen ny genetisk information tillkommer.

Evolution - en ny individ uppkommer med ny genetisk information.)

Ett av bevisen som man ofta visar upp på att evolutionen är sann är att man kan se hur vissa växter eller djur favoriseras i olika miljöer medan andra dör bort. Om detta skulle vara ett bra bevis skulle vi därmed se nya genetiska anlag som uppkommit hos djuret eller växten.

Det man däremot ser är ingen utveckling av en växt eller djur (dvs det har inte lagts till något genetiskt material) utan det är bara ett urval av de gener som redan finns från början som tar sitt uttryck. Evolutionen i sig bygger ju på att det har lagts till nytt genetiskt material vilket inte kunnats bevisats att det händer en enda gång! Det sjuka är att exempel som dessa lärdes ut till mig som bevis på att evolutionen är sann både i grundskolan och på universitetet. 

 

Eftersom jag är apotekare måste jag ta upp exemplet med resistenta bakterier. Många gånger tror vi att detta är ett fantastiskt bevis på evolutionen. En bakterie som ändrar på sig så att den kan överleva, wow! Men det som händer är ingen utveckling av bakterien. Det är snarare en bakåtveckling genom att den förlorar genetiskt material som gör att våra antibiotika inte längre kan döda bakterien. De mutationer vi ser idag lägger aldrig till genetiskt material, de tar bara bort. Dvs motsatsen till evolutionen! 

 

Vi lyssnade också till Ken Ham som är grundare till skapelsemuseet. Han fick mig att förstå hur viktigt det är att vi även står och tror på den första delen av Guds ord. Om vi inte tror på hela Bibeln, hur skall vi då kunna stå för något som står där? Förut har denna tanke varit skrämmande för mig, men efter att ha sett att det finns goda vetenskapliga grunder att stå på som visar på att Guds skapelse är minst lika logisk om inte mer än evolutionen så känns det inte alls skrämmande längre. Jag önskar att fler kristna satte sig in i dessa frågor och såg vilken skatt vi har att utforska. 

 

 

Efter två dagar på museet (det skulle vara en men det var så bra så vi stannade ytterligare en dag) åkte vi vidare mot Cedar Point. Cedar Point är en 1,5 km² stor nöjespark belägen vid Sandusky, Ohio i USA, på en stor udde som sträcker sig ut i Lake Erie. Vi var där tidigt för att slippa de värsta köerna och tog oss snabbt långt in i parken för att åka en av de häftigaste attraktionerna Top Hill Dragster. När vi kommer dit och efter ett tag står längst fram i kön säger de att jag måste ha med mig något slags papper från någon informationsdisk i början av parken. Jaha, det hade ju ingen informerat om varken där vi köpte biljetten eller gick in i parken. Nu fick vi sjukt irriterade gå tillbaka till början av parken, vi tappade självklart vår plats i kön och hela idén med att vara där tidigt blev helt meningslös. När vi äntligen hittade dit vi skulle fick vi dessutom reda på att det var en hel del åkattraktioner jag inte fick åka, och då de allra roligaste förstås. Konstigt nog var det ok att åka allt som inte hade någon spännanordning för benen, men de jag brukar åka på Liseberg såsom vissa bergochdalbanor var här inte tillåtna. Ingen hade berättat för mig när jag betalade fullt pris att jag inte kunde åka hälften av attraktionerna vilket jag tyckte var riktigt dåligt. Att de sedan inte gett mig någon info varken vid biljettförsäljningen eller ingången om att jag behövde fylla i ett papper och ha med det och visa upp på varenda åkattraktion var ännu sämre. 

 

 

Starten på dagen blev verkligen inte så som vi tänkt oss. Självklart fick jag inte åka Top Hill Dragster utan fick i stället bittert se på när Tomas åkte. Vi åkte iaf alla de attraktioner som var tillåtet och Tomas åkte några till som han tyckte såg häftiga ut. Mina favoriter var liknande nedsläppet på Liseberg och världens största metallgunga, Skyhawk. 

Det blev trots allt en riktigt rolig dag trots den tråkiga början innan vi började åka österut för att närma oss Nigarafallet som var vårt nästa mål. Tomas mådde så dåligt efter alla åk att han sov i bilen när jag körde vilket måste tyda på stigande ålder :P  

Skönt att jag alltid kommer vara yngre än honom trots att jag nu passerat 30. 

 

Vi nådde Niagarafallet dagen därpå för att kunna njuta av en riktig härlig dag. Solen sken och vattnet från fallet fanns överallt i luften för att svalka. Vi tyckte dock inte att det räckte med att njuta av fallet på avstånd utan tog först båten, Maid of the Mist, som åkte in riktigt nära fallen så man blev dyngsur om man inte skyddade sig med den poncho som delades ut. Först tänkte jag skippa ponchon, men sedan blev jag glad när jag insåg hur sjukt blöt jag skulle ha blivit om jag gjort det. Båtturen var riktigt häftig och jag kan rekommendera den till alla som åker dit. 

 

 

Nästa blöta äventyr var Cave of the Winds. Egentligen så funkade det inte för mig att komma upp till det allra blötaste utan hjälp, men Tomas och en annan kille hjälpte mig upp för att kunna stå under fallet. Det var sååå roooligt och blött då jag hade råkat göra hål i den poncho man fått för att skydda sig. Men det var det värt! Jag antar att det inte är allt för många rullstolar här i vanliga fall :) 

Tomas var nog glad att det forsade så mycket vatten som det gjorde då han fått en stor fågelskit på sin poncho. Det kryllade nämligen av fåglar här nere. 

 

 

Till sist gick vi över till den Kanadensiska sidan för att njuta av den fantastiska vyn. Kändes lite häftigt att på bara några minuter vara i ett annat land för att lite senare gå tillbaka till USA. Dagen var oerhört lyckad och vi var mer än nöjda när vi påbörjade vår resa neråt mot Washington DC.