Highway 1

Så var det dags att ta oss vidare från LA upp mot San Francisco. Vi skulle ta den omtalade Highway 1 som alla amerikaner vi träffat menade skulle vara världens vackraste väg. Jag var dock ganska skeptisk till det påståendet efter att vi sett the Great Ocean Road i Australien. Gun hade smittat oss med sin förkylning och vi var båda lite småfebriga på vägen vilket gjorde resan jobbigare då ingen av oss egentligen orkade köra. Nu var det dock dax för mig att börja då vägarna kändes lite mer humana att köra på med endast 2-3 filer. Det var riktigt läskigt och jag övade först på parkeringen till ett stort Outlet norr om LA. Gasen är tyvärr allt eller inget vilket gör att man lätt kör ryckigt hur man än försöker. Men, det var kul att få köra iaf! 
Skönt att få köra igen!
 
Vi handlade ytterligare kläder och en present till min syster som fyller 40 år i höst. Det är så roligt när man får saker för en tredjedel av vad det skulle kostat hemma och både jag och Tomas hittade fina kläder att byta ut mot våra gamla skruttiga. 
Efter shoppingen åkte vi för att sova vid början av Highway 1 finaste delar i Morro Bay, men inte innan vi avnjutit en äppelpajsglass på Coldstone!
Fransk vaniljglass, kanel, pajsmulor, ugnsbakade äpplen och kolasås. Så underbart gott!!
 
Vi påbörjade den vackra resan och svepte förbi vackra vyer med öppna landskap. Det hela påminde om vilda västern på många sätt och vindsnurror syntes på fälten som påminnelse om tider som flytt. 
Det var vackert nere vid kusten i Morro bay
Varmt var det inte, men många tappra surfare var ute i kallvattnet tidigt på morgonen för att utnyttja de bästa vågorna
 
Helt plötsligt var det zebror längst med vägen vilket kändes ganska malplacerat. Dessa hade visst kommit dit på grund av att den f.d. ägaren till ett närliggande slott, Hearst Castle, hade ett privatägt zoo som sedan släppts ut på ägorna istället. Hearst Castle som vi eventuellt hade tänkt att besöka är ett av de mest påkostade husen i Kalifornien och klassas som ett nationellt arv. Det ägdes av George Hearst och senare hans son William Hearst som var en stor tidningsmogul i USA och även ägde flera gruvor. Tyvärr var det inga biljetter kvar till den touren som skulle funka för mig och dessutom hade jag riktigt ont i ryggen vilket i sig gjorde det mindre inbjudande. 
Zebror i Kalifornien? Den excentriske Mr Hearst hade importerat alla möjliga exotiska djur och dessa trivdes tydligen bra trots det så annorlunda klimatet
Slottet som Hearst byggde
 
Vi åkte istället vidare, efter att ha sett slottet på avstånd, till området Big sur med vackra vyer och branta sluttningar ner mot det blågröna havet. Här stannade vi en bra stund och tittade på det välkända vattenfallet McWay. Vi träffade på två riktigt trevliga poliser som visade oss en bra väg där man kunde gå ut och ta vackra kort. Vi var ju självklart tvungna att ta ett kort med dem och deras vapen. 
 
Härligt att vara här!
Freedom!
Den vackra kusten vid Big Sur
Vattenfallet McWay som forsar ner på stranden
Vi pratade lite med Highway patrol, som inte led av att patrullera en av de finare kuststräckorna i världen
Vackra vyer
Samma sträcka sedd från andra hållet
 
Senare på vägen stannade vi för att titta på elefantsälar som låg och solade sig längst kusten. Vi tyckte att de vara gigantiska, men förstod efter att ha pratat med en guide att det endast var de små elefantsälarna man såg nu. De största hanarna kan bli upp till 7 meter och väga upp till 6 ton. Stört stora alltså. 
 
Fläskiga elefantsälar låg och solade i det behagliga vädret
Då och då bröade en säl till
 
Tomas: Lena somnade djupt och på ett mycket vackert område stannade jag och gick ner till havskanten för att ta några bilder. Det var höga vågor och starka strömmar och en stig ledde ut på en halveroderad platå. Man kunde även gå ut på en halvö av klippor vilket jag självklart gjorde.
Höga vågor kraschade in i klipporna med imponerande kraft
En fiskmås (?)  satt ute på klipporna och såg sig omkring
 
Lena: Sträckan var mycket vacker med höga klippor och vågor, men kan trots detta inte jämföras med the Great Ocean Road (om du någon gång ska välja mellan de två så vet du vilken jag skulle rekommendera). Vi fortsatte trötta och nöjda hela vägen upp till San Francisco som Tomas berättar mer om i nästa inlägg.

Kommentarer
Postat av: Anna

Då vet jag hur lite ni värderar oss om ni köper en present där borta för en tredjedel av priset!!!

Haha nejdå så sjukt gött med billigare priser och vilken vacker natur! Snart får jag träffa er igen! Jag saknar er!!
KRAM

Svar: Riktigt gött. Ser fram emot bröllopet! Det måste vara galet mycket på för er del nu :)
Tomas & Lena Nordquist

2013-06-20 @ 21:39:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0