Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Tack för alla roliga och uppmuntrande kommentarer ni skriver, de blir allt viktigare för oss i takt med att vi saknar er alla mer och mer. I skrivande stund har vi varit ute i över två månader och fast vi har det fantastiskt på alla sätt så önskar vi att ni vore här och kunde dela detta med oss. Vi får nöja oss med att berätta på detta sätt och läsa era reaktioner på våra äventyr. Håll till godo!

 

Lena har redan berättat om terrakottaarmén som var hennes stora mål med Kinabesöket. Själv har jag alltid velat sett muren och när vi kom till Beijing och det plötsligt blev svinkallt fick jag påminna mig själv (och min frusna fru) allt oftare om varför vi åkt hit istället för att gotta oss på nån varm härlig tropisk ö. 

Alla dubier kom snart på skam när vi närmade oss det vackra Badaling och började se vakttornen och den ringlande muren sträcka sig längs med bergskammarna. Badaling ligger ca 1,5 timme utanför huvudstaden och är därför den mest besökta delen av de över 6.000 km långa murarna. 

 

 

Det heter ju kinesiska muren, men namnet till trots rör det sig om flera olika murar av varierande ålder och sträckning. Murarna uppfördes som skydd mot mongolerna som med sina hästar snabbt kunde anfalla byar och plundra dem för att sedan lika kvickt försvinna därifrån. Muren gjorde att den enormt breda fronten blev lättare att försvara och med utkikstorn på strategiska punkter och ringlande murar längs kullar och bergskammar kunde man vara beredd när fienden närmade sig, och hålla gränsen med betydligt färre soldater än tidigare. 

 

Lena hade sett muren tidigare, men för mig för det första gången. Det var en oerhörd upplevelse och jag njöt storligen av att se det magnifika bygget. Vi hade en fantastisk guide med oss som hjälpte oss uppför trappor till de platåer där Lena kunde rulla fritt. De har anpassat just den här platsen för rullstol i vissa sträckningar men den utlovade hissen såg vi inget av. Jag gjorde en liten avstickare uppför branten medan guiden och Lena hade snöbollskastningstävling strax nedanför den stora stigningen. Det var verkligen brant och häftig utsikt uppifrån. Många pustade och tog många pauser under klättringen. En smula överoptimistiskt försökte jag springa upp i början, men fick snart ge upp och sänka tempot. Jag gick inte ända till toppen eftersom de väntade på mig längre ner, men det var mycket sevärt från den punkten jag besökte. Vanligtvis är Badaling fullt med turister och man ser mer av dem än muren, enligt uppgift, men vi hade en fin och solig dag med relativt få andra besökare. 

 

I dagsturen ingick shopping vilket innebar att de körde oss till tre olika turistfällor för att tjäna extra pengar och kunna hålla ner vårt pris. Etapp ett var förädling av jade. 

Vi fick se hur ädelstenarna behandlades och hur de skulpterade av materialet. På slutet av besöket fick man möjlighet att spendera obegränsat mycket på allt från små souvenirer för några tusen, till stora trädgårdsdekorationer för miljonbelopp. Vi ville inte släpa på nåt så vi väntade ut de 45 minuterna besöket enligt överenskommelsen skulle ta, och åkte vidare. Nästa etapp var en silkesfabrik där de visade hur man av silkesmaskarnas kokonger framställer tyget. 50.000 kokonger krävs visst för ett lakan! Även här kammade försäljarna noll trots att de var övertygade om att Lena skulle bli överlycklig om jag gav henne en silkessjal. 

 

 

Tredje och sista shoppingstället var en tefabrik, vilket lät lovande. Vi bjöds här på 5 olika tesorter varav endast en smakade någorlunda drickbart. Övriga var främst för medicinskt bruk och kineserna verkar lägga närmast övernaturlig tilltro till sina teers läkekonst. När vi smakat klart och ville därifrån började kvinnan som serverat oss ställa krav på att vi skulle köpa. Hon erbjöd alla möjliga dealer för att vi skulle handla av henne och trots våra vänliga men bestämda "nej tack" gav hon sig inte. Hon informerade oss om att en te-provsmakning minsann var värt 100kr och att vi borde köpa för minst motsvarande belopp, och att om vi inte köpte något av henne skulle det föra stor olycka över hennes fortsatta säljande eftersom vi var hennes första kunder för dagen. 

Jag svarade så vänligt och tålmodigt jag kunde att vi inte var där för att smaka hennes vidriga te utan för att vi ville se muren och var så illa tvungna att uthärda tefabriksbesöket. Självklart formulerade jag mig en smula mer nyanserat, men innehållet var tydligt. 

-"Why did you bring them here?”, frågade hon surt vår guide medan vi var på toaletten, berättade han efteråt. Han kunde heller inte förstå hur hon kunnat bli så envis när vi inte hade några krav på oss att handla enligt uppgörelsen. 

 

Dagen efter drog Lena och handlade medan jag gav mig iväg till ett annat område av muren, Jingshaling, som ligger 3 timmar från stan och är en lång scenisk och kuperad vandringssträcka, för att utforska muren lite mer enskilt och självklart ta en massa bilder. Vi var bara ca 15 st där under hela dagen och under tre timmar fick vi på egen hand upptäcka den vackra och imponerande mursträckan. 

Jag hade laddat med skinnjackan, vantar och mössa men efter några branta stigningar i solskenet åkte de av tills jag i slutet bara hade t-shirt på överkroppen. 

 

 

Vandringen kan varmt rekommenderas till eventuella framtida besökare, det var väldigt fridfullt och fascinerande. Muren är otroligt lång och massiv, det går inte att föreställa sig hur mycket arbete som lagts ner för att färdigställa den. Tidigare kunde man vandra hela sträckan från Jingshaling till Simatai och bli hämtad där, men då de har stängt av den senare delen för restaurering fick vi vända tillbaka efter halva tiden. Innan dess hann jag och en tysk kille gå så långt som man tilläts. Det blev farligare mot slutet och vi tvingades klättra vid ett par tillfällen då muren rasat i vissa delar, vilket bara gjorde det hela ändå roligare. 

Vi återvände nöjda och glada och när jag kom hem mötte jag en lika nöjd Lena som hade gjort riktigt fina kap på  en av Beijings marknader.

 

 

Efter en spännande vecka i Kinas kalla, förorenade men mycket sevärda huvudstad återvände vi till  det lika överbefolkade Hongkong. Mer om det i nästa inlägg.