Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Följ oss på vårt äventyr genom:

Singapore, Malaysia, Kambodja, Vietnam, Hongkong, Kina, Australien, Nya Zeeland, Fiji, Cook-öarna, USA

Att dra dit pepparn växer

Originalplanen var att vi skulle åka direkt från Sihanoukville till Phu Quoc i Vietnam, men vi tyckte vi hade solat nog, och att spendera 7-8 dagar till på stränder istället för att se mer av Kambodja och Vietnam kändes inte befogat. Istället begav vi oss till Kep, några timmar öst om Sihanoukville, en liten ort som utlovade äventyr enligt vår guide-app. 

 

Kep (som ligger i Kambodja) var, innan alla oroligheter började, en lyxresort för 50-60-talets rikemansfolk. De anlade en artificiell strand bl.a., men när vi kom dit var det inte mycket kvar av varken den eller andra lyxigheter. V möttes av en stillsam by med ett 50-tal hängmattor intill centrala torget, avsedda för uteliggare eller kanske bara slöa khmerer. Beachen var bara lera och vi skippade den helt. Däremot fanns landets godaste krabbor att inhandla vid krabbmarknaden, enligt vår e-guidebok.

Här visas krabborna upp för försäljning.

 

Vi gick på restaurang intill marknaden och serverades dagens infångade läckerheter.

 

Maaaaaaat!

 

Lena frossar!

 

Magarna våra var dock inte helt redo för dessa smakupplevelser, visade det sig dagen efter, och att vi delade rum alla tre med ett badrum som inte gick att stänga riktigt blev en intressant upplevelse. Vem bygger förresten en dörrkarm som är mindre än dörren? Mest korkade jag sett!

 

Med en extra toarulle i ryggsäcken och en massa Dimor i magen, gav jag och Nurp oss iväg på äventyr dagen efter. Vi hade läst om några spännande resmål man kunde nå på motorcyklar och hyrde varsin för 6$ plus bensin (4$ för en heldag). 

 

Bara känslan av att glida fram i shorts och linne i varm tropisk hetta var nog för att vi skulle le som två dumskallar i början och Nurp var i extas över friheten. “Man kan åka var man vill”, sa han. Jag upplyste honom om att det kunde han minsann i Sverige också, i sin bil, men det var inte samma sak, menade han. Efter några kilometer på skumpig asfalt beslöt vi oss för att chansa in mot bergen. Snart befann vi oss på mystiska vägar och genade in under en taggtråd "för stämningens skull". Det slutade med att vi hamnade på nån stackars khmerfamiljs åkerlapp och studsade runt bland kor, koblajor och diken, allt medan hela familjen stod och ropade och gestikulerade åt oss för att vi skulle kunna hitta tillbaka till landsvägen. Vad vore livet utan stämning?

 

Vår första etapp för dagen var ett pepparplantage. Har alltid drömt om att få dra dit pepparn växer på riktigt och idag var det alltså dags.

För er som i likhet med oss inte visste det, så är all peppar grön i början och växer på plantor som stöttas upp med stolpar så de liknar träd. Pepparn behandlas sedan olika för att bli vit, svart eller röd. För den intresserade finns mer info om bearbetningen på bilden nedan. 

 

Vi fortsatte vår skumpiga och dammiga färd mot ett område med stora grottor och en naturlig pool inne i en av grottorna. Den sista kilometern till grottorna cyklade en skock med barn bredvid oss och frågade ut oss om allt

möjligt. Trevliga barn, tänkte vi först, men insåg snart att de ville guida oss mot betalning.

Vi hyrde varsin ficklampa och bad en av killarna att guida oss runt.

 

Vi gick nog runt i 1-2 timmar och såg på olika formationer medan vår lille guide sa saker som dragons belly, dragons chest och andra fantasifulla och oftast långsökta benämningar på grotthålorna. Slutligen gick vi till the swimming cave som tydligen skulle vara väldigt djup och imponerande under regnperioden, men nu var en halvmeter djup och luktade unket.

Vi luktade värre resonerade vi, och doppade oss ändå. 

 

Vi åt och fortsatte vår färd, tittade på saltfälten och brände på eftersom vi började bli trötta, bensinen började minska och det framförallt började bli sent. När det blir mörkt här, går det fort och det blir kolsvart, något vi inte ville erfara utan att ens veta om våra lysen fungerade. Trots noggranna studier av den medhavda kartan, hamnade vi otroligt fel, och hade inte den kambodjanska gränsen bevakats så noga, kunde vi hamnat långt inne i Vietnams mörka skogar.

 

“Kep?” Frågade vi den förvånade gränsvakten, som pekade oss i riktningen vi kom ifrån.

Några bilder och många skratt senare fortsatte vi och hittade en strand som vi letat efter tidigare. Genvägen hem, som syntes så väl på kartan, fanns självklart inte i verkligheten och vi gasade allt vad vi kunde på de stundtals usla vägarna i kamp mot klockan (eller solen rättare sagt). Beckmörkret infann sig betydligt tidigare än vi nådde destinationen, och först efter att ha svalt en koloni med insekter och efter att den gode Nurp tvingats köra utan lyse och närmast utan bensin i några mil, kunde vi rulla in på hotellets grusiga uppfart och lugna ner min oroliga fru.

 

Dagen efter var vi redo för Vietnam, men det får ni läsa om i nästa inlägg.

 

Haha! Verkar ha varit en grym dag. Vet inte o jag våga släppa loss dig o daniel själva i australien;)

Ja, det var tur att inte jag visste vad de gjorde. Men man började ju bli lite orolig när det blev mörkt och de inte hade några lampor på mopparna.

Ja, det var tur att inte jag visste vad de gjorde. Men man började ju bli lite orolig när det blev mörkt och de inte hade några lampor på mopparna.

Härlig läsning - ser fram emot fortsättningen!

Den där pepparn är väldigt speciell, den heter nåt speciellt , såg ett program om den, och den är svår att få tag på i Sverige. :-)