Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Ni har säkert undrat varför vi inte har uppdaterat bloggen på så länge. Det har sin förklaring i att vi inte har orkat sitta i flera timmar på internetcafén med kassa datorer som gör att det tar minst 2 timmar att ladda upp bilder och skriva ett inlägg, att det sedan har varit runt 30C i lokalerna har ju inte gjort det hela mera trivsamt. Nu har vi istället införskaffat en iPad som gör att vi kan uppdatera på ett smidigare sätt. Däremot ligger vi flera veckor back vilket gör att vi behöver gå tillbaka ganska långt i tiden. Hoppas ni fortfarande är nyfikna på vår resa.

 

Efter att ha upplevt Siem Reap och Angkor Wat med omkringliggande tempel bar det iväg till Kambodjas huvudstad Phnom Penh med buss. Det är ett äventyr att åka på vägarna i Kambodja med diverse fordon som körs av människor utan körkort och mopeder som körs både på rätt och fel sida av vägen. Men det har blivit bättre helt klart märker man vad det gäller kvalitén. Bara för runt 5 år sedan enligt vår guide Sam-Ol så började de att asfaltera i Kambodja och nu är de flesta stora vägarna fint asfalterade och där det är dålig väg håller de på att bygga broar eller att lägga asfalt. Efter ca 4 timmar var vi framme och väl här attackerade tuk-tuk förarna oss. Vi kom knappt ur bussen. Tur att Tomas kan pruta så vi bara behövde betala 4$ i stället för 7$ som han ville ha från början. Vi borde iofs inte ha betalat mer än 3$ men det är omöjligt att veta ifrån början och alla vill utnyttja att man är en dum turist. 

 

Väl framme på hotellet träffade vi lite italienare som var mäkta trötta på Phnom Penh. Inget var öppet och gator var avstängda överallt. Jaha, vilken perfekt timing av oss! NOT!

 

Första dagen gick vi omkring lite i området runt hotellet. Vi hade inte förväntat oss att något skulle vara öppet med eftersom dörren stod på glänt in mot ett fängelsemuseum tänkte vi att vi ändå kunde fråga. Jodå, det var öppet i ytterligare 30min. Väl inne på fängelsemuseet fick vi se den fruktansvärda tortyr människor utsattes för under Pol Pots regim. Det är helt ofattbart att man kan få människor att göra så hemska saker mot andra människor. Under bilderna nedan ser ni olika tortyrkammare och vilka sjuka regler som fanns på fängelset. Svårt att ta in och man mådde illa av de bilder som fanns att se. 

 

Rummet ni ser på bilden användes som tortyrkammare och på väggen ser ni en bild på en av totalt 12 kroppar som hittades fastkedjade när fängelset befriades. På sängen ser ni också den lilla låda fångarna använde för att kissa och bajsa i.  

De här sjuka reglerna levde fångarna under i fängelset. 

Så här såg det ut på flera av fälten som döpts till Killing Fields efter massmorden. 

 

Efteråt gick vi, trots alla hemskheter vi beskådat, för att äta. Hittade ett trevligt ställe där vi beställde in bland annat grodlår för att smaka. Såg skrämmande ut, men smakade mycket godare än vad jag trodde. Typ som kyckling. Daniel, Tomas bror är ju lite tokig och fick både mig och Tomas att testa lite nya smaker. Gött!

Nurp skiner upp vid åsynen av grodan på tallriken

 

Jag kan mycket väl tänka mig att det fanns massa liv och rörelse här i vanliga fall men nu var det inte så mycket att göra. Deras Father King hade dött för tre månader sedan och nu så var det utfärdat landssorg och dessutom begravning när vi var där. Father King var verkligen en viktig person här i Kambodja och alla uppriktigt ledsna över hans bortgång. Kvinnorna bar vita fina dräkter och bara vissa utvalda fick komma in närmast själva begravningen. Överallt var det stängt och många gator var också avstängda. På dag två i Phnom Penh åkte vi ändå dit för att få en glimt av det hela. Egentligen ville vi till Killing Fields som ligger ett par mil utanför staden, men då de sade på hotellet att det troligtvis skulle vara avstängda gator just dit vid olika tillfällen under dagen så vågade vi inte chansa ifall vi skulle missat bussen vidare härifrån till Sihanoukville på eftermiddagen. Vi hade trots allt en bra och supervarm dag även om inte allt blev som förväntat. Daniel prutade för övrigt riktigt bra så fick billiga tuk-tuks. Om strapatserna på bussen till Sihanoukville berättar jag i nästa inlägg.