Fraser Island

Från en av världens vackraste stränder, for vi ner till nästa stora sevärdhet, Fraser Island. Vi hade hört att det skulle vara sevärt och att man inte fick missa det, men efter allt vi hade sett på slutet var vi tveksamma till att det skulle vara särskilt imponerande. Vi var lite reströtta av alla tillryggalagda mil i bilen och lite mätta på fantastiska intryck, ungefär på samma sätt som man kan bli less på sötsaker om man trycker i sig ett kilo lösviktsgodis, en chipspåse och en liter glass på alltför kort tid. 
 
Vi bokade trots detta en dagstur till ön, som består till 100% av sand, och blev hämtade morgonen därpå av den störtsköne guiden Craig. Vi åkte färja över sundet och väl där steg vi ombord den lastbilsliknanded buss som skulle föra oss runt sandön. 
 
Så snart vi börjat vår färd insåg vi att den här dagen skulle bli helt unik: vägarna var kurviga och spåriga av all sand och vegetationen liknade ingen annan plats vi varit på. 
 
Djupa spår i sanden
Vi gjorde en rundtur i regnskogen som unikt nog växer på sand
Växterna binder sig själva runt träden och lever där
Ännu ett livsfarligt träd och ett mycket omanligt sätt att dö på
 
Det fanns inga vanliga vägar utan man körde direkt på sanden överallt eftersom det var skyddat område. En fartskylt, som gällde på hela ön, upplyste oss om dessa unika förhållande då vi steg av båten. Riktigt speciellt att man fick köra på stranden och att sedan se fyrhjulsdrivna bilar köra på rad med en otroligt vacker bakgrund. 
 
Häftigt att få bränna i 80 km/h på en sandstrand!
Alla bilar var fyrhjulsdrivna med rejäla däck
 
Det var dock inte endast sand på stranden. Efter en storm hade mycket sand försvunnit ut i havet och det var riktigt svårt att ta sig fram på de klippor som tidigare legat begravna. Vår lastbilsbuss åkte fram och tillbaka som om vi vore på Liseberg. Det kom bilar med båtar på släp som skulle över stenarna vilket måste varit nästintill omöjligt. Tyvärr fick vi aldrig se hur (om) de klarade sig. 
 
På stranden såg vi en Dingo som såg lite vilsen ut. Han ömsom nosade, ömsom tuggade på en fisk som troligen kastats upp på land av vågorna. Vi åkte runt den och tog lite bilder innan vi lämnade den åt dess öde. 
 
Bingo!, en dingo
 
Vi hann inte långt innan vi såg ett flygplan dyka upp i luften framför oss och landa på sanden! Piloten steg ur planet och ombord vår lastbilsbuss varpå han frågade om någon ville flyga en femton minuters tur runt ön mot 75 dollar. Visst, sa vi och hoppade ombord. Det var galet häftigt att ta fart längs den oerhört vackra stranden och lyfta från bara sand. Vi flög ett stycke över stranden och fortsatte sedan vidare över några av insjöarna på ön för att avslutningsvis stiga ner och flyga lågt över havsytan och spana efter hajar och rockor, vilket vi tyvärr inte såg skymten av. Vi landade därefter på fast sand igen en bit längre fram än vad vi lyft och inväntade vår guide Craig med resten av tourgruppen. 
 
Planet vi lyfte med
Fyra lyckliga passagerare
Sikten från planet
Oerhört vacker (och lång) strand
Vår lastbilsbuss tog sig fram överallt som om den vore en stridsvagn
 
Turen fortsatte till ett vrak från andra världskriget. Det hade strandat på 40-talet och utstått mängder av stormar sen dess, förutom militära bombövningar under några år. Resterna var en unik syn, rostad plåt i vacker sand med starka strömmar som svepte in och ut ur vrakspillrorna. Man fick inte klättra in där eftersom det kunde rasa och strömmarna dessutom var farliga. 
 
Vid vraket stod en man och fiskade
Det var en spektakulär plats
 
Vi rullade vidare mot Eli creek, en sötvattenbäck som rann ut i havet med kallt och strömt vatten. Det fina här var att man kunde hoppa i och flyta med strömmen en bit, där det var tillräckligt djupt. Vi avslutade med att springa ned till havet och känna temperaturskillnaden. 
 
Vilket flyt!
Det var kallt men roligt!
Sista sträckan till havet sprang vi
 
Havet var varmt och stranden fantastiskt vacker. Jag undrade om vi skulle ha tid att bada, men Craig bara avfärdade frågan med att det var livsfarligt. Det är mycket strömt, de har stingrockor och både tjur och tigerhajar, dvs några av de farligaste och aggressivaste hajarna i världen. Efter det var jag inte lika sugen längre. 
 
Vi tog några fina bilder dock, och åt en underbar lunch. Därefter bar det iväg till lake McKenzie, en vacker sjö med klart vatten och sand (så klart) längs hela botten. Vi badade och busade runt en stund varpå solen började skymma och det var dags att bege sig hemåt. 
 
Härligt härligt men farligt farligt
 Mums!
Klart vatten, synd att vi inte hade cyklop med oss!
När vi skulle hem hade tidvattnet sjunkit radikalt. Otroligt att färjan ens tog sig ut!
 
På färjan hem såg vi solnedgången och skrattade åt de colaburkar som Daniel fryst in för att maximera köldfaktorn i kylväskan. En minut till och vi hade haft Coca-cola i hela frysen! Som det var nu hade bara en burk sprängts och därmed endast halva frysen fyllts. Till historien hör att Lena varnat för risken dagen innan, men Daniel envisades med att maxa genom att försöka tangera gränsen. Det var nu vi började kalla honom för Max, ett sällan mer förtjänat smeknamn. Maxandet gick igen i allt. Var det inte en maximalt fylld kylväska med maximalt kylda drycker, så var det maximalt utnyttjande av gratis wifi, maximal körd sträcka på en tank eller maximalt antal tillryggalagda mil på en dag. Det senare funkade bara i teorin, för efter 30 minuter hade han tröttnat på att köra och ville byta chaufför. 
Naturligtvis hade jag (Tomas) ingen del i maxandet och försökte inte på något vis trissa upp situationerna. 
 
Kylda till bristningsgränsen
 Solen gick ner medan vi åkte färja
 
Vi sov en fin natts sömn, utmattade efter det höga tempot, och tidigt nästa morgon drog vi vidare söderut. Mer om det i nästa inlägg!

Kommentarer
Postat av: Daniel

Absolut ingen del i det Tomax...

Svar: Hahaha ;)
Tomas & Lena Nordquist

2013-04-14 @ 18:49:48
Postat av: Micke

Tomas utan gränser ;)

2013-04-15 @ 07:29:57
Postat av: Mikael Eliasson

Vilka underbara bilder, snacka om att man blir sugen på att resa. Jag kunde inte hålla mig så nu har jag bokat Rumänien och Svarta Havet till sommaren. Inte mycket att jämföra med er än så länge halva-jorden-runt-resa :-) Vi fortsätter att följa er resa. Sköt om er!

Svar: Låter härligt med er resa till Rumänien också! Kul att ni följer oss! Kram Lena
Tomas & Lena Nordquist

2013-04-16 @ 18:56:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0