Så var det då dags att utforska Australiens största skatt, det stora barriärrevet! Alla var förväntansfulla och för Stina och Daniel var det premiär att dyka. Efter att ha tagit oss ner till hamnen steg vi på den stora båten Calypso. Här väntade oss ett glatt gäng instruktörer som skulle hänga med under hela dykningen. Tomas har ju redan dykcert och ingick i den mer avancerade gruppen. Vi hade turen att vara endast 30st på båten trots att Calypso är gjort för att ta hela 110 pers. Detta innebar mera plats och mera dyktid. (Jag tyckte dock att det fortfarande var alldeles för lite dyktid med 3x30 min)
Vi fick fylla i mängder av formulär och svara på hundratals frågor där bland annat frågan ingick om man hade haft något problem med lungorna. Efter att en dykinstruktör ringt till en läkare ingick det visst att ha haft en söndersliten diafragma i det begreppet. Jag var tyvärr ganska säker att så är fallet för min egen del, men ville så gärna dyka att jag bestämde mig för att den troligtvis inte varit helt sönder.
Stina och Daniel är redo för sitt första dyk
Här skall det dykas
Tomas gör sig redo
Daniel aka Linus på linjen
Ner i vattnet bar det iallafall, och här var det fullt med liv. Coolaste fiskarna här enligt mig var nog undulatfiskarna vilka var riktigt stora och nyfikna på oss. Tomas såg även en haj vilket jag tyvärr missade.
Vi hittade Nemo, stora sjögurkor, rockor och andra färgsprakande fiskar. Man befann sig helt enkelt som i ett stort akvarium!
Snyggging i vattnet redo att utforska revet.
Det hela liknade det jag upplevt i Thailand när jag dök där för 13 år sedan, vackert och levande. När jag och Tomas sedan var där på bröllopsresa och dök igen för ca fyra års sedan var det korallrevet förstört. Man förstår då hur otroligt känslig denna vattenmiljö är för vår påverkan.
En korall växer ca en centimeter per år och skulle du bryta av en korall kan du förstöra det som byggts upp under hundratals år. Tyvärr märktes det att alla inte hade respekt för detta. Tomas dök bland annat tillsammans med en man från Litauen som betedde sig otroligt ansvarslöst gentemot korallerna och jättemusslorna. Killen hade en videokamera med sig och verkade mer intresserad av en häftig inspelning än av att vårda naturen. Han tog på korallerna vid flera tillfällen och när vår dykledare tillrättavisade honom så skrattade han bara. Dyket innan dess visade dykledare hur jättemusslorna slöt sig då man försiktigt viftade ovanför dess gap. När litauern skulle filma samma händelse på egen hand ignorerade musslan honom varpå han tog tag i den och ryckte tills musslan slöt sig. Vissa borde inte få dyka helt enkelt!
Undulatfisk
Vi såg Nemofiskar, eller clownfiskar som de egentligen heter
Detta var tecknet för att säga att allt var ok, snygg volym fick man i håret som ni ser
Stina tar sitt första dyk!
Stina provade på ett lyckosamt första dyk och var nere på 7 meters djup om jag inte minns fel. Vår vän Daniel utmärkte sig genom hela Australien-vistelsen genom att maxa allt han gav sig in i, så även i detta fall. På något oförklarligt sätt lyckades han både prova på dykning, få ett diplom för det och få alla pengarna tillbaks.
Haj i sikte!
Vacker omgivning
Jag och min dykinstruktör. Hon höll upp mina tuber så jag kunde dyka fritt utan att få ont i ryggen.
Allt som allt var det en härlig dag, Tomas var mest nöjd som hade fått simma runt lite friare och längre ner i djupet. Själv var jag inte riktigt nöjd efter tre allt för korta dyk som kostade mig det dubbla priset eftersom jag hade en extra dykinstruktör. Men man kan ju inte åka till stora barriärrevet utan att dyka, så är det bara.
Ett diplom för att vi dykt
Nej, nu skall vi sova...... i bilen.....