Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Vi kände som sagt att vi hade hittat en bra plats att softa på i Fiji. Stranden var tyvärr inte så skön utan bestod mest av koraller vilket gjorde att det var vasst för fötterna. Under vattnet var det dock fina koraller att snorkla i med många små fiskar. De hade även kanoter som vi fick låna vilket vi gjorde för att utforska det vattenbryt som var längre ut. Tomas åkte naturligtvis ut så långt med kanoten att han ramlade ur när en våg kom, till min förtjusning. 

Tambua sands hade även en fin pool som vi mestadels använde oss av när vi skulle bada då det var enklare och säkrare vid lågvatten. Tyvärr regnade det mycket när vi var här och det inte blev så mycket sol och bad som vi hoppats på. 

 

Eftersom hotellet låg ganska isolerat från både städer och ifrån konkurrerande resorter och restauranger fick vi äta här för det mesta. Tyvärr var maten ganska dyr och inte särskilt god. Det berodde på vem som stod i köket, och vi lärde oss att den yngre kocken lagade mycket godare mat än den äldre. Den äldre kocken lyckades både dränka stekt kyckling och grönsaker i oändliga mängder soja och overdosera en kycklingpasta med minst ett helt kar peppar. Personalen var i övrigt supergullig och i bakgrunden spelades nästan alltid kristen musik. Även på radion spelades många kristna låtar vilket var härligt. Tänk om man hade det så hemma!

 

En kväll hängde vi med två andra gäster i taxi till en annan restaurang för en buffé med show. Det var supertrevligt och vi fick välja på en mängd goda rätter och en riktigt fin efterrättsbuffé! Vi åt naturligtvis alldeles för mycket, men det var ju så gott! 

Showen var underhållande och en grupp med dansare och sångare visade upp sina förmågor. Dansen kan ofta vara energisk och utropen kraftfulla, vilket många barn som satt långt fram fick uppleva. Regelbundet ropade männen "Bula!" (som betyder hej) samtidigt som de tog några steg fram emot någon stackare och höll upp spjut, knivar eller andra skrämmande attiraljer medan de med iskall blick stirrade in i offrets ögon. De flesta skrattade chockat åt det, en liten tjej blev så rädd att hon såg helt förskräckt ut och slutade prata en lång stund efteråt. Vi satt som väl var lite för skyddat för att utsättas för deras attacker och skrattade gott åt de andra gästernas stundtals roade, stundtals förskräckta miner.

 

På söndagen gick vi till kyrkan där de firade mors dag och jag blev frambjuden att tala för församlingen vilket var väldigt roligt. Så nu har jag predikat utomlands på engelska också vilket självklart känns stort. Tyvärr var deras egna predikan på fijianska vilket gjorde det svårt att hänga med, men en del av lovsångerna var iaf på engelska. 

 

Samma morgon som vi skall åka ifrån Tambua Sands händer det som inte får hända. Jag går upp på toa runt klockan sex på morgonen och ser tre stycken små blodfyllda skalbaggar i sängen. Vi eller iaf jag, enligt synliga bett, har alltså blivit biten av bed bugs, eller väglöss som det så fint heter på svenska. Jag vet att jag fick bett redan första dagen, men jag trodde att det var myggbett då det inte var så många eller stora. Jag får panik. Tänk om vi nu får med oss dessa hemska djur i väskan!? Vi som hade packat upp alla kläder för första gången sen i januari och haft väskorna öppna under hela veckan! Vårt paradis förvandlades till ett skräckboende på bara några sekunder. 

 

Vi drar ut allt vi har och lägger det i solen tills eftermiddagen då vi skulle åka till Nadi. Väglössen skall dö över 50 grader och vi bad och hoppades på att de skulle vantrivas i solen och lämna våra kläder om de nu var där. Vi planerade också att lägga alla kläder i påsar och tvätta dem i kokande vatten när tillfälle gavs. Åh, så jobbigt allt blev. Min mardröm om att bli biten av bed bugs eller väglöss som det heter på svenska hade blivit sann. I huvudet utspelades ett skräckscenario att få med sig dessa djur hem. De kan ju i princip förstöra en hel lägenhet. Nej, det får helt enkelt inte ske! 

 

Vi solade liksom våra saker och kläder på förmiddagen och checkade sedan ut för att ta oss tillbaka till Nadi och hotellet Wailoaloa. Dagen därpå går vi upp tidigt för att hinna gå till polisen och hämta upp våra pengar. Vi får då reda på att Vere har lämnat en del av de pengar som hon lovat, men inte hela summan. Hon hade lovat oss och polisen att komma in med det senare vilket inte hade skett. Både hennes mobil var avstängd liksom hennes kollegors. Polisen trodde att hon troligtvis hade hon flytt ut på landet någonstans då det hela resulterat i att hela resebyrån hade blivit utslängd från flygplatsen. Nu kunde de inte längre lura folk iaf vilket kändes riktigt bra. Polisen berättade att de haft liknande problem för några år sedan men att de varit skonade från dem ett tag nu. Troligtvis hade de börjat igen utan polisens vetskap. 

 

Fiji var helt enkelt inte det jag hade förväntat mig och priserna för ett någorlunda bra boende var alldeles för högt. Inte ens den resorten som normalt kostade 460$,dvs ca 3000kr natten var särskilt imponerande jämfört med vad den kostade. Jag kommer inte åka hit igen och jag rekommenderar det inte till någon annan heller. Det finns massa andra sjukt fina öar att åka till där man får det man betalar för.   

 

Lite pengar fattigare än förväntat lämnade vi nu Fiji i hopp om att få en mycket trevligare vistelse på Cook Island. Så mycket värre än det här kunde det ju iaf inte bli.