Zion, Red & Bryce Canyon

Efter det fejkade Vegas kändes det skönt att komma till något äkta och vi åkte över gränsen in i Utah där en mängd spännande canyons väntade på att utforskas. 
 
Våra vänner Daniel och Stina, som delade äventyren med oss i Australien, hade gett oss en mängd lovande tips om vad man skulle se i området och först satte vi iväg mot Zion National Park. 
Redan vägen dit var väldigt scenisk och lovande och kameran gick varm. 
Vi kom fram på eftermiddagen och tog deras skyttel (de har stängt av biltrafiken i större delen av canyonen för att minska trafikkaos och föroreningar, istället erbjuds en gratis buss som åker runt de olika stoppen) upp till en av vandringslederna där man kunde gå en kortare sträcka som slutade vid en bäck. Ville man kunde man fortsätta gå genom bäcken uppåt in i canyonen och se hur den blev smalare. Vi gick gemensamt fram till bäcken varpå jag satte iväg in i den och Lena begav sig tillbaks neråt. Det var vackert och spännande men snart blev det mörkt och jag fick skynda mig ner innan det blev kolsvart. Stackars Lena var superorolig som vanligt. Vi åkte till vårt boende för natten och laddade om inför nästa dag. 
Redan på vägen till Zion NP var utsikten imponerande
Bussarna i nationalparken var anpassade och genomtänkta
Vi såg en skallerorm som glömde sig i buskarna
Lena poserar på en klippavsats
Bäcken som rinner genom canyonen
Såhär mörkt var det när jag påbörjade min canyonbäckvandring
Mitt i den kalla bäcken
 
Dag två bestämde vi oss för att dela upp oss, Lena skulle åka upp med skytteln en bit och sen rulla ned för backarna längs canyonen och gå de vandringarna som var anpassade, själv skulle jag ta bilen upp till en kortare vandring upp till en vacker utkikspunkt över hela canyonen. Den var dock inte alls anpassad, därav vårt val av olika aktiviteter. 
 
Vandringen var väldigt vacker och utsikten slående, det var stora röda klippor överallt och branta stup, vackra formationer i stensluttningarna och en hel del träd som växte här och var. Mäktigt att gå ända ut på stupets kant som inte var avgränsad, känns alltid spännande när det inte finns något staket i vägen och man rent teoretiskt skulle kunna halka utför eller snubbla och falla till döds.
Det var varmt och underbar blå himmel, men tiden var knapp så jag återvände snart ner och hämtade Lena för att åka vidare till nästa stora anhalt, Bryce Canyon. 
Mäktig utsikt, och inga säkerhetsanordningar!
Märkliga formationer fanns här och var
Samma utsikt som tidigare men med lite förstärkta färger och utan någon i vägen
Bilvägen ut ur Zion gick precis intill de vackra klipporna 
En bisonoxe stod längs vägen, innanför stängsel
 
I Zion NP kan man se canyonen nedifrån och vandra i den, men Bryce ser man mestadels uppifrån och de är helt olika till sin natur. På vägen till Bryce hittade vi dock en liten pärla, Red Canyon, en för oss helt okänd plats som vi stannade till vid och gick en runda vid. Här kunde man komma riktigt nära de vackra röda formationerna som stack upp på osannolika sätt överallt, och till skillnad från Zion (och även Bryce visade det sig senare), var det inga andra turister där och inga skyltar, staket och andra tecken på exploatering. Det var bara en liten stig som ledde en fram genom den vackra skogen och det kändes väldigt orört och speciellt att gå där. 
Red Canyon var liten men väldigt vacker
Stigen ledde runt de mest intressanta klippformationerna och det fanns inga staket eller avgränsningar
På väg från Red Canyon till Bryce Canyon åkte vi genom berget i en av de kortaste tunnlarna jag nånsin sett, och en av de coolaste
 
Efter en kortare vandring fortsatte vi dock vidare mot Bryce Canyon, som vi hade hört så mycket om. 
Bryce var uppbyggt som en lång bilväg där man stannade vid olika utkikspunkter och gick en kortare sträcka för att se ut över dalen innan man fortsatte till nästa utkikspunkt. Vi åkte till nästan alla men fann att de allra första punkterna var överlägset bäst. De kallar det för amfiteatern, en plats där man kan se ut över de mest märkliga formationerna från olika vinklar och som täcker en otroligt stor yta. Det är en fantastisk syn och ett absolut måste om man är i trakterna, något man visserligen knappast är om det inte är just för att besöka Bryce eller någon annan canyon. 
Mäktig bakgrund
Amfiteatern i Bryce Canyon sedd från inspiration point
Samma plats längre åt höger med förstärkta färger
 
När vi hade sett det mesta uppifrån noterade vi att det även fanns en vandringsled ner i canyonen. Det var ganska sent och solen var på väg ned men vi bestämde oss för att ge oss ner en liten bit åtminstone. Det var ganska brant så jag assisterade Lena ner, något som jag vanligtvis gör genom att hon backar och jag går baklänges bakom henne. Nu kom vi dock på att vi kunde använda spännband som sele och att jag skulle bromsa henne bakifrån på vägen ned medan hon rullade framlänges. Det funkade utmärkt och på vägen upp blev jag istället hennes draghäst genom att flytta selarnas fästen till framändan på stolen. Alla sätt är bra utom de dåliga. Kinesiska turister klappade i händerna och firade på när vi gick upp längs stigens brant, men i deras kultur har de väl aldrig sett något liknande heller, haha.
Här kunde man gå ned
Lena stylar. Kolla in den märkliga toppen till höger om henne
Tillsammans tog vi oss ned och sen uppför backarna till kinesernas förtjusning
 
Vi anlände sent till vårt boende och laddade om batterierna för en av resans absolut största, i dubbel bemärkelse, höjdpunkt: Gran Canyon. Lena får äran att berätta om det i nästa inlägg. 

Kommentarer
Postat av: Daniel

Va kul att se alla dessa ställen. Vi åkte också igenom den korta tunneln på vår resa. Vi valde att gå ner på den stigen ni inte gick och skippade den ni gick.

Man blir lite sugen på att åka dit igen.

Svar: Ja, det är verkligen speciella och sevärda platser. Skulle inte ha något emot att åka tillbaks till Utah och Arizona, men då ska vi se Arches NP isf. :)
Tomas & Lena Nordquist

2013-06-27 @ 17:21:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0