Skyltat i Asien
Ibland säger en skylt mer än tusen ord.
Vi har samlat på oss lite roliga bilder på skyltar och annat smått och gott under vår tid Asien som inte rymts i våra tidigare inlägg. Vi passar på att publicera dem här som som en liten sammanfattning av många mycket bisarra intryck vi genomlevt.
Först ut är Malaysia. Jag fick tyvärr ingen bild på pendeltågsskylten om att kyssar var förbjudna, men däremot har vi skrattat gott åt det oerhört överdrivna vapen den här säkerhetsvakten på ett varuhus i Kuala Lumpur bar. Mitt emot honom satt ytterligare en vakt med ett lika kraftfullt vapen.
Varuhusjägaren
I Kambodjas Siem Reap, vid ingången till ett museum om landets kultur hittade vi denna märkliga skylt. Att man inte får filma där inne och att de inte vill ha en massa hundar runtstrykandes är inte särskilt skumt, men hur många museibesökare brukar ta med sig en bomb till vardags???
Glöm inte att lämna din bomb utanför museet.
Kambodja igen. Ovanligt detaljerad skylt och udda fordon för en svensk.
No tuc-tucparking
I Sihanoukville i Kambodja sålde de helt öppet narkotika. Super happy Herbert pizza - it makes you relax and feel higher. Efteråt kunde man tydligen beställa en gratis joint eller en gratis weed shake så att man verkligen blir hög...
Knarkpizza någon?
I Vietnam är det så ovanligt med toalettstolar att man är tvungen att be den nödige att inte sitta på huk uppe på ringen.
Skitkul
Kina har visst problem med att folk slår på hissdörren
No slapping
Ännu en hisskylt från Kina. Visst blir man sugen på att hoppa runt och leka när man ser bilden? Tydligen är det många som trycker på alla knapparna hissen också :)
För många barn har nog åkt i denna hiss
Vietnam får avsluta detta inlägg. Vi besökte ett kvinnomuseum i Hanoi som var intressant och berättade om kvinnors roll i vietnamesiska samhället, deras ekonomiska läge och familjesituation. I slutet av utställningen fanns bilder från olika minoritetsgrupper med olika kultur och traditioner. Detta folk färgar sina tänder svarta för att bli vackrare. Den här damen hade kunnat ersatt Andy Serkins vilken dag som helst.
Gollum!
Sihanoukville
Bussresan till vårt nästa resmål Sihanoukville var minst sagt långdragen. Man lärde sig ganska snart att om kmererna sade en tid som resan skulle ta, kunde man snabbt dubblera den och få fram den tid det verkligen skulle ta. Bussen var gammal och skraltig och körde i snitt 40km/tim. Resan som skulle ta fyra timmar tog alltså åtta timmar istället. Varmt var det också eftersom ACn fungerade minimalt. Efter fyra timmar stannade bussen så att man skulle kunna gå på toa. Eller om man kan kalla det en toa vet jag inte. Snarare mörka bås utan lampor med hål i marken. Vilken pärs...
Till slut kom vi iaf fall fram till Sihanoukville klockan 11 på kvällen. Väl här förberedde vi oss på det värsta. Tuk-tuk-förarna här är nämligen ökända för att ha bildat karteller och därmed lura turister på pengar. Utan att vi visste det så låg vårt hotell väldigt nära busshållplatsen och en vänlig fransman prutade ner vårat pris till 2$. Vi pustade ut när vi nådde vårat hotell Zana beach-house. Här var det riktigt nice och allt fungerade super med rullstolen då det var plana ytor överallt. Sååå naajs! Då kunde pojkarna Nordquist leka utan att jag kände mig i vägen.
Sihanoukville är ökänd för sin sexturism och därför har den minskat i populäritet de senaste åren (enligt en inflyttad amerikan). Dessutom är allt mycket dyrare här pga alla turister jämfört med andra delar av Kambodja. Det var tragiskt att se dessa underbart vackra tjejer som går runt och säljer sig själva. Man rekommenderades att inte gå ensam efter klockan nio på kvällen. Det gällde även killar. Tidigare i Phnom Penh såg vi även en liten pojke sittandes tillsammans med en gammal stor utländsk man. Inte kunde de prata med varandra och killen såg helt livrädd ut. Gissa om jag bara ville gå fram och hugga av en viss kroppsdel på gubben. Ångrar att jag inte sade något.
Vi hade ändå ett par underbara dagar på stranden där man gratis kunde låna solstolar om man köpte något i baren. För det mesta blev det Coca Cola eller härliga milk-shakes.
Andra saker som vi hittade på var bl.a. massage, fiskpedikyr, hårborttagning och snorkling ;) Försäljarna flockades som flugor till socker runt oss eftersom vi inte kunde med att vara elaka mot dem. Daniel förlorade 2$ då han förlorade i luffarschack mot en försäljare i sanden.
Det var tur att inte mamma såg vilka äventyr vi utsatte oss för på snorkelturen. Tomas bar mig över skumpiga båtar (med mig livrädd hängandes där bak) och Daniel kom efter med rullstol och packning. De andra som var med trodde nog inte att vi var riktigt kloka, och tänk vad rätt de hade! Farligt och busigt ger guldkant på tillvaron ;)
Här stannade vi i 4:a dagar även om jag gärna stannat ett tag till. Nu skulle vi vidare ner till Kusten i Kep. Mer om det berättar Tomas i nästa inlägg...
Lite fler bilder!
Nya inlägg kommer snart!
Eftersom vi reser runt i korta etapper på småställen i Vietnam just nu har det varit svårt att hinna med att uppdatera bloggen. Just nu softar vi på flygplatsen i Chan Tho för att ta oss till Hanoi. Man sover ganska kasst när man byter hotell varannan natt har jag märkt. Det är mycket trevligt att träffa andra backpackers på vägen som man byter tips och erfarenheter med och vi har dessutom haft påhälsning av Tomas bror Daniel. Mer om det senare då vi hoppas kunna skriva en längre och bättre uppdatering av resan. Ha det gött så länge i snön ni därhemma i Sverige!
Siem Reap
Efter Kuala Lumpur begav vi oss till Kambodja och Siem Reap, där broder Nurp enligt planerna mötte upp oss för att kunna uppnå maximal stämning, något som genast infann sig. Första dagen ägnades åt att se "the cultural village", en kulturell park där vi kunde se lite äldre historia och uppleva lite fina miljöer, och naturligtvis balla ur.
Huvudsyftet med att besöka Siem Reap var att se alla de gamla tempel som finns kvar sedan Khmer-riket för ca 1000 år sedan. Vår guide, Sam Ol, körde runt oss och berättade på bruten engelska om Kambodja, templen och om sin egen historia, trots att han bara var strax över 30 har han redan upplevt mer hemskheter än många av oss någonsin behöver utstå (mer om det i nästa inlägg).
Vi bodde på vandrarhemmet Golden Mango Inn, där några riktigt sköna typer arbetade, bl.a. Mr Chum, som genast blev Lenas favorit. Hon ville ta hem honom i sin väska, där han utan problem hade fått plats. Alla i Kambodja är under 1.40 långa känns det som, men de är glada och trevliga, förutom tuc-tucförarna alltså.
Första templet vi besökte var det världsberömda Angkor Wat, som byggdes på 1100-talet. Det är än idag omgivet av en gigantisk vallgrav, en konstgjord sjö som en gång i tiden innehöll krokodiler. Det var galet mycket trappor och vi bar Lena upp och ner för den ena trappan brantare än den andra. Längst in var det dock för brant, de hade satt upp räcken att hålla sig i och vakter såg till att ingen gjorde något dumt, så Lena fick vila på en stenbänk medan jag och Nurp utforskade. Vårt intryck var dock att templet var häftigare från utsidan i sin storhet, inne var det mest tomma hallar och tomma rum. Reliefer fanns det en hel del av dock, men vår guide visade sig bara vilja vara chaufför och vi gick in själva med en bok bara, så vi missade säkert en hel del info.
I närheten av Angkor Wat ligger staden Angkor Thom, som har ett intressant tempel vid namn Bayon. Templet bestod ursprungligen av 54 torn som alla pryddes av stenansikten i toppen, ett på varje sida av varje torn. Många är idag förstörda, bara 37 torn är intakta, men från början fanns det alltså 216 ansikten.
På väg ut ur Angkor Thom körde vi igenom Victory gate.
Ett återkommande tema var alla försäljare som flög på oss vid ingångarna till templen. Några var trevliga, andra dryga, men alla var fattiga. Svårt att motstå stackars barn som säljer vykort eller bananer för att ha råd att gå i skolan. Antagligen får de heller inte de pengar de tjänar in, det är svårt att veta. Alla var dock väldigt nyfikna på Lena som rullade istället för att gå. En munk vi mötte tog kort på henne istället för på templen.
Kambodjas nutidshistoria är fruktansvärd. Under 70-talet härjade Pol Pot och utrotade ca 25% av sin egen befolkning medan USA släppte fler bomber över landet än samtliga stridande gjorde under hela andra världskriget. Pol Pot lät dessutom minera stora delar av landet, vilket resulterat i mängder av människor som har olika former av handikapp sedan de sprängt sönder sig på minor eller bombats osv. Några av dessa hade bildat en musikgrupp och gjort en CD som de sålde för att få in pengar, ett sätt att överleva som inte bygger på tiggande.
Templet Ta Prohm är otroligt! Det fascinerade så mycket att man valde att spela in några scener ur filmen Tomb Raider här. Djungeln har fullständigt tagit över vissa delar av templet och det är en gåta hur dessa träd kan växa sig så stora med så lite regn per år och utan att knappt nå marken.
Ett annat tempel med liknande tema var Preah Khan.
En söt khmerflicka med sin loppiga hund.
Vi tog oss även till det fascinerande templet Beng Melea. Här hade djungeln fått härja helt ostört och man hade inte restaurerat någonting, till skillnad från tidigare nämnda tempel där man försökt återställa vissa delar. De hade dock byggt en slags träbrygga som man kunde vandra på, men många klättrade runt på ruinerna och tog häftiga bilder, vi också, så klart.
Sammantaget spenderade vi fyra mycket intressanta dagar i Siem Reap och såg fler och större ruiner än vi någonsin väntat oss. Vägarna och templen var dock inte alltför handikappsanpassade, vilket vår sista bild får symbolisera.
