Skyltat i Asien

Ibland säger en skylt mer än tusen ord. 
Vi har samlat på oss lite roliga bilder på skyltar och annat smått och gott under vår tid Asien som inte rymts i våra tidigare inlägg. Vi passar på att publicera dem här som som en liten sammanfattning av många mycket bisarra intryck vi genomlevt. 
 
Först ut är Malaysia. Jag fick tyvärr ingen bild på pendeltågsskylten om att kyssar var förbjudna, men däremot har vi skrattat gott åt det oerhört överdrivna vapen den här säkerhetsvakten på ett varuhus i Kuala Lumpur bar. Mitt emot honom satt ytterligare en vakt med ett lika kraftfullt vapen.
Varuhusjägaren
 
I Kambodjas Siem Reap, vid ingången till ett museum om landets kultur hittade vi denna märkliga skylt. Att man inte får filma där inne och att de inte vill ha en massa hundar runtstrykandes är inte särskilt skumt, men hur många museibesökare brukar ta med sig en bomb till vardags???
Glöm inte att lämna din bomb utanför museet. 
 
Kambodja igen. Ovanligt detaljerad skylt och udda fordon för en svensk.
No tuc-tucparking
 
I Sihanoukville i Kambodja sålde de helt öppet narkotika. Super happy Herbert pizza - it makes you relax and feel higher. Efteråt kunde man tydligen beställa en gratis joint eller en gratis weed shake så att man verkligen blir hög...
Knarkpizza någon?
 
I Vietnam är det så ovanligt med toalettstolar att man är tvungen att be den nödige att inte sitta på huk uppe på ringen. 
Skitkul
 
Kina har visst problem med att folk slår på hissdörren
No slapping
 
Ännu en hisskylt från Kina. Visst blir man sugen på att hoppa runt och leka när man ser bilden? Tydligen är det många som trycker på alla knapparna hissen också :)
För många barn har nog åkt i denna hiss
 
Vietnam får avsluta detta inlägg. Vi besökte ett kvinnomuseum i Hanoi som var intressant och berättade om kvinnors roll i vietnamesiska samhället, deras ekonomiska läge och familjesituation. I slutet av utställningen fanns bilder från olika minoritetsgrupper med olika kultur och traditioner. Detta folk färgar sina tänder svarta för att bli vackrare. Den här damen hade kunnat ersatt Andy Serkins vilken dag som helst. 
Gollum!

Kinesiska muren

Tack för alla roliga och uppmuntrande kommentarer ni skriver, de blir allt viktigare för oss i takt med att vi saknar er alla mer och mer. I skrivande stund har vi varit ute i över två månader och fast vi har det fantastiskt på alla sätt så önskar vi att ni vore här och kunde dela detta med oss. Vi får nöja oss med att berätta på detta sätt och läsa era reaktioner på våra äventyr. Håll till godo!
 
Lena har redan berättat om terrakottaarmén som var hennes stora mål med Kinabesöket. Själv har jag alltid velat sett muren och när vi kom till Beijing och det plötsligt blev svinkallt fick jag påminna mig själv (och min frusna fru) allt oftare om varför vi åkt hit istället för att gotta oss på nån varm härlig tropisk ö. 
Alla dubier kom snart på skam när vi närmade oss det vackra Badaling och började se vakttornen och den ringlande muren sträcka sig längs med bergskammarna. Badaling ligger ca 1,5 timme utanför huvudstaden och är därför den mest besökta delen av de över 6.000 km långa murarna. 
 
Fantastiskt att vara på plats!
 
Magnifik bakgrund och väldigt vacker förgrund
 
Det heter ju kinesiska muren, men namnet till trots rör det sig om flera olika murar av varierande ålder och sträckning. Murarna uppfördes som skydd mot mongolerna som med sina hästar snabbt kunde anfalla byar och plundra dem för att sedan lika kvickt försvinna därifrån. Muren gjorde att den enormt breda fronten blev lättare att försvara och med utkikstorn på strategiska punkter och ringlande murar längs kullar och bergskammar kunde man vara beredd när fienden närmade sig, och hålla gränsen med betydligt färre soldater än tidigare. 
 
Lena hade sett muren tidigare, men för mig för det första gången. Det var en oerhörd upplevelse och jag njöt storligen av att se det magnifika bygget. Vi hade en fantastisk guide med oss som hjälpte oss uppför trappor till de platåer där Lena kunde rulla fritt. De har anpassat just den här platsen för rullstol i vissa sträckningar men den utlovade hissen såg vi inget av. Jag gjorde en liten avstickare uppför branten medan guiden och Lena hade snöbollskastningstävling strax nedanför den stora stigningen. Det var verkligen brant och häftig utsikt uppifrån. Många pustade och tog många pauser under klättringen. En smula överoptimistiskt försökte jag springa upp i början, men fick snart ge upp och sänka tempot. Jag gick inte ända till toppen eftersom de väntade på mig längre ner, men det var mycket sevärt från den punkten jag besökte. Vanligtvis är Badaling fullt med turister och man ser mer av dem än muren, enligt uppgift, men vi hade en fin och solig dag med relativt få andra besökare. 
 
Vår enastående guide
En av stigningarna
Inne i ett vakttorn
 
I dagsturen ingick shopping vilket innebar att de körde oss till tre olika turistfällor för att tjäna extra pengar och kunna hålla ner vårt pris. Etapp ett var förädling av jade. 
Vi fick se hur ädelstenarna behandlades och hur de skulpterade av materialet. På slutet av besöket fick man möjlighet att spendera obegränsat mycket på allt från små souvenirer för några tusen, till stora trädgårdsdekorationer för miljonbelopp. Vi ville inte släpa på nåt så vi väntade ut de 45 minuterna besöket enligt överenskommelsen skulle ta, och åkte vidare. Nästa etapp var en silkesfabrik där de visade hur man av silkesmaskarnas kokonger framställer tyget. 50.000 kokonger krävs visst för ett lakan! Även här kammade försäljarna noll trots att de var övertygade om att Lena skulle bli överlycklig om jag gav henne en silkessjal. 
 
Häftigt att se hur duktiga de var på att skulptera i ädelsten
 
Tredje och sista shoppingstället var en tefabrik, vilket lät lovande. Vi bjöds här på 5 olika tesorter varav endast en smakade någorlunda drickbart. Övriga var främst för medicinskt bruk och kineserna verkar lägga närmast övernaturlig tilltro till sina teers läkekonst. När vi smakat klart och ville därifrån började kvinnan som serverat oss ställa krav på att vi skulle köpa. Hon erbjöd alla möjliga dealer för att vi skulle handla av henne och trots våra vänliga men bestämda "nej tack" gav hon sig inte. Hon informerade oss om att en te-provsmakning minsann var värt 100kr och att vi borde köpa för minst motsvarande belopp, och att om vi inte köpte något av henne skulle det föra stor olycka över hennes fortsatta säljande eftersom vi var hennes första kunder för dagen. 
Jag svarade så vänligt och tålmodigt jag kunde att vi inte var där för att smaka hennes vidriga te utan för att vi ville se muren och var så illa tvungna att uthärda tefabriksbesöket. Självklart formulerade jag mig en smula mer nyanserat, men innehållet var tydligt. 
-"Why did you bring them here?”, frågade hon surt vår guide medan vi var på toaletten, berättade han efteråt. Han kunde heller inte förstå hur hon kunnat bli så envis när vi inte hade några krav på oss att handla enligt uppgörelsen. 
 
Dagen efter drog Lena och handlade medan jag gav mig iväg till ett annat område av muren, Jingshaling, som ligger 3 timmar från stan och är en lång scenisk och kuperad vandringssträcka, för att utforska muren lite mer enskilt och självklart ta en massa bilder. Vi var bara ca 15 st där under hela dagen och under tre timmar fick vi på egen hand upptäcka den vackra och imponerande mursträckan. 
Jag hade laddat med skinnjackan, vantar och mössa men efter några branta stigningar i solskenet åkte de av tills jag i slutet bara hade t-shirt på överkroppen. 
 
Otrolig känsla att stå på den enorma och till synes oändliga muren
 
Pose enligt kinesisk style
 
Vandringen kan varmt rekommenderas till eventuella framtida besökare, det var väldigt fridfullt och fascinerande. Muren är otroligt lång och massiv, det går inte att föreställa sig hur mycket arbete som lagts ner för att färdigställa den. Tidigare kunde man vandra hela sträckan från Jingshaling till Simatai och bli hämtad där, men då de har stängt av den senare delen för restaurering fick vi vända tillbaka efter halva tiden. Innan dess hann jag och en tysk kille gå så långt som man tilläts. Det blev farligare mot slutet och vi tvingades klättra vid ett par tillfällen då muren rasat i vissa delar, vilket bara gjorde det hela ändå roligare. 
Vi återvände nöjda och glada och när jag kom hem mötte jag en lika nöjd Lena som hade gjort riktigt fina kap på  en av Beijings marknader.
 
Från topp till topp
Ibland blev det väldigt brant. Det hjälpte inte att jag hade sprungit upp för halva Badaling dagen innan. 
Mot slutet av vandringen var muren mindre intakt
Här fick vi klättra ner, och strax efteråt tillbaka upp 
Snön och kölden till trots har solen (och svetten) övervunnit både tröja och jacka
En sista bild innan vi lämnar Jingshaling. På återseende, förhoppningsvis. 
 
Efter en spännande vecka i Kinas kalla, förorenade men mycket sevärda huvudstad återvände vi till  det lika överbefolkade Hongkong. Mer om det i nästa inlägg. 

Beijing

 
Nu i Kinas huvudstad blev vi genast påminda om att det fortfarande finns något som heter bitande kyla. Jag vill bara säga att det var Tomas idé att åka till Kina trots denna kyla så jag beskyller honom för allt lidande. Nej, så illa var det inte, vi fick trots allt se många riktigt coola saker ;)
 
Tomas hade bokat hotell nära förbjudna staden och efter att ha tagit bussen ifrån flygplatsen med en kines som spelade kinesisk musik på högsta volym på sin distande telefon så var vi framme vid Beijings tågstation. Det var en bra bit att gå med vår packning, men vi bestämde oss för att börja gå efter att den enda taxin som var där inte ville köra oss för annat än skrattretande höga priser. Vi tog oss över en första viadukt genom att ta rulltrappor med packning och allt! (Min packning ligger på totalt ca 23kg) Att sedan ta sig till hotellet tog ca 30 min. Då var vi mäkta stolta över oss själva eftersom gps-funktionen inte fungerade i Kina och vi endast kunde förlita oss på kartan som självklart bestod av adresser på kinesiska tecken.
 
Inpackad resenär
 
Påpackad resenär 
 
Jag tänkte skriva om några av de sakerna vi gjorde så kommer Tomas att skriva ytterligare ett inlägg då han även gjorde lite enskilda saker utan mig. Det gick dock ingen nöd på mig under denna tid eftersom jag fick tid att åka och shoppa lite nya skor och t-shirts. 
 
Vi besökte såklart den förbjudna staden och kollade in hur de kinesiska kejsarna hade bott. Var riktigt fint men vi höll på att blåsa bort då det var närmast full storm denna dag. Här är det väldigt bra bevarat till skillnad mot många andra ställen. Vi hade med oss en liten automatisk talandes guide som kände av vart vi var. Hennes röst påminde om drottning Silvias. 
 
Lyckliga i kylan
 
Det var bitande kall vind och jag kunde rulla fram enbart genom att fungera som mitt eget segel
 
Det var konstutställning sponsrar av kinesiska regeringen i förbjudna staden. På bilden ser ni konstnären till dessa fantastiska målningar. 
 
På andra sidan gatan, från förbjudna staden sett, låg himmelska fridens torg som är världens största torg. Inte mycket att se egentligen, men man vill ändå ha varit där. Eftersom man inte fick ta kort på vakterna så gjorde vi så att vi tog ett kort på mig när de “råkade” vara i bakgrunden. 
Lite skrämmande att inse att regeringen i Kina censurerar vilken info som får sändas ut till allmänheten. Många har ingen koll på alla studenter som brutalt blev mördade på detta torget för snart 30 år sedan. Vi ville gå i de museum som låg runt torget, men allt var stängt konstigt nog.  
 
Ojsan, råkade ni vara i bakgrunden
 
Ett besök i OS-staden gjordes också. Det märktes mycket väl att det varit OS här då det var bra fasade kanter vid de flesta övergångsställena och på många platser fanns det en bättre anpassad ingång och t.o.m. handikapptoa. Jag har besökt Kina en gång innan OS och då var det verkligen mycket sämre anpassat än nu. Kul att se en positiv förändring! Det mesta var också dyrare nu, vilket var tråkigt då man skulle handla såklart.  
 
Akrobatik i OS byn. På bilden ser ni den upplysta arenan
 
Simhallen var vackert blått lysande
 
Kinas är ju silkets land och vad kan då passa bättre än att äta silkesmaskar. Ja, Tomas lurade såklart i mig denna delikatess och vad jag tyckte om smaken får ni se på korten nedan. De hade även andra riktigt goda spett med allt från bläckfisk till hund. Nej, tyvärr smakade vi inget hundkött. Jag kan tänka mig att många av er tackar oss för det. Gott, men skumt, var den friterade glassen som vi festade loss på som efterrätt!
 
Silkesmaskar på grillspätt
 
Tomas är uppspelt över att vi skall äta mask
 
Mästerkocken själv
 
Nu var det dags att motvilligt prova
 
Ush, det smakade inte gott. Hade en mjölig konsistens och jag kände mig som Pumba som käkade mask, äcklig mask!
 
Nej, det gick inte, jag spottade ut masken i närmaste soptunna som jag strategiskt ställt mig vid före smakprovet av maskarna
 
Avslutningen var desto bättre! Frukt på spett!
 
Sist men inte minst! Friterad glass på bröd :) 

Terrakottaarmén

Äntligen var det dags att åka och se en gammal dröm, terrakottaarmén, som jag har haft sedan jag var liten. När vi skulle landa i Xi'an möttes vi av ett tjockt lager dimma. Jag trodde att vi fortfarande var kvar i molnen då vi var nära landningsbanan och blev förvånad då jag såg att vi precis skulle slå i marken.  Det var tråkigt att senare inse att dimman snarare var avgaser från fabriker. 
 
Xi'an är en ca 3000 år gammal stad med ett gediget förflutet med 1000 år som huvudstad. Under den tiden regerade hela 73 kejsare under totalt 13 olika dynastier. Det sägs att om man inte har varit i Xi'an har man inte varit i Kina. Jag såg verkligen fram emot vårt korta besök på 2 dagar. 
 
Bell tower var ett känt tempel och landmärke för Xi'an som byggdes år 1384 under den tidiga Mingdynastin
 
Att komma av planet var som vanligt lika krångligt. Eftersom de inte hade någon liten stol till flygplanet som jag kunde använda så försökte de trycka ihop en stor rullstol så den liknade ett dragspel. Det funkade ju såklart inte. Tomas fick i.st. bära mig fram till utgången av planet. Sedan dunsade vi nerför ca 30 trappsteg med en gammal skraltig stol samtidigt som en hel flygbuss med kineser stod och glodde på oss. 
 
När jag väl inne på flygplatsen skulle gå på toa hände nästa märkliga grej. I en toa (med dörr) satt en kvinna på huk och uträttade sina behov utan att stänga dörren. När jag sedan skulle in på handikapptoan, som bestod av ett något större toabås, så kunde jag självklart inte stänga dörren, för det var för trångt. Detta gjorde ju såklart att städtanten på toaletterna kunde kolla in, och det gjorde hon HELA TIDEN! Till slut efter att ha försökt få henne att förstå att jag ville vara i fred gav jag upp, jag var tvungen att gå, med eller utan publik. 
 
Vi tog oss sedan med buss till vårt hotell som var riktigt najs :) här bokade vi en heldag till dagen efter med terrakottaarmén och annat smått och gott. 
 
Vi började vår dag med ett besök i Banpo Village ruins. Här ser man lämningar från en gammal stad där de tillverkade keramik av den speciella leran som fanns i området. 
 
Fontän utanför Banpo village. Som ni ser så var det kallt. 
 
Vi åkte sedan vidare till en fabrik där de tillverkade gubbar av samma lera, terrakotta, som terrakottaarmén är gjord av. Kul att kunna se hur de såg ut på nära håll. Här fick jag även reda på att jag är född på grisens år, vilket enligt dem var ett väldigt bra och lyckobringande år. Då fick man välstånd (man blev väl antagligen tjock och fet) och många familjer planerade att få barn på grisens år. Tomas var en get, vilket tyder på en snäll personlighet, och att man är väldigt begåvad. Det stämmer ju alldeles utmärkt! (att geten sedan hade andra egenskaper som inte stämmer in på Tomas bortser jag ifrån att skriva)
Kineserna själva tror att det bringar lycka att ha en terrakottafigur hemma och vår guide kunde inte förstå att jag och Tomas inte ville köpa en och släpa runt jorden. Vi kunde iofs förstå väldigt lite av vad hon sade, så det jämnade nog ut sig..
 
Tomas står stridsberedd
 
Hittar ni den felande figuren i bilden?
 
Därefter åkte vi vidare till huvudattraktionen terrakottaarmén. Jag var nervös att det skulle bli väldigt krångligt med rullstolen, men det hela fungerade väldigt bra då allt var uppbyggt snyggt och tillgängligt runt armén som ett Mausoleum.
 
Terrakottaarmén byggdes av “den förste kejsaren” Qin Shi Huang som verkade vara en riktigt egotrippad snubbe som regerade mellan 246 f.Kr. till 210 f.Kr., men det var först 221 f.Kr. han blev enväldig härskare. Han ville att historien skulle börja med honom och därför utnämnde han sig själv till förste kejsaren och försökte bränna böcker från historien innan honom tillsammans med historielärare. Samtidigt så var han riktigt duktig på att göra stora förbättringar i landet. Han byggde bl.a. upp en stabil jordbrukspolitik och fixade ett fungerande vägsystem. Tyvärr på många människolivs bekostnad. Han hade också en känd elitarmé som var fruktad över hela Kina. Eftersom han hade blivit mordhotad hela tre gånger var Qin Shi Huang väldigt rädd för döden och därför byggde han ett stort gravområde. Att det sedan var en helt tokig tanke att kunna få med sig en hel armé i lera som skulle börja leva och försvara honom är en annan. 
 
Kejsarens gravområde, av vilket terrakottaarmén är en del, påbörjades 246 f.Kr. och man uppskattar att det tog 700 000 arbetare och hantverkare hela 39 år att färdigställa de 8000 st lergubbarna. Endast en del är framgrävd då färgen på gubbarna försvinner efter bara några minuter. Man vill helt enkelt vänta med att gräva fram dem tills man har ett bättre sätt i framtiden att bevara färgen. 
Armén upptäcktes år 1974 av bönder som skulle gräva en brunn. Detta visade sig bli ett av 1900-talets största arkeologiska fynd.
 
Mäktigt!
 
Som ni ser så har varje gubbe olika ansikstdrag
 
Hästar
 
Äntigen här!
 
Den enda helt intakta terrakottakrigaren de hittat
 
De lösa kroppsdelarna är gjorda för sig och sammanfogades efteråt. Sedan gjordes huvudet och man skar i leran ut ansiktsformer. Till sist lade man till öron och näsa. Tittar man noga ser man originalfärgen längst ner på ryggen. Otroligt att den överlevt!
 
Lena övar kung fu, eller nåt annat konstigt ;)
 
Kejsaren vagn med hästar gjorde i brons. Det tog 8 år för arkeologerna att sammanfoga den!
 
Kuriosa:
Det är ganska kul att världens största återskapade armé faktiskt finns i Älvkarlebys kommun i Sverige. Jag har åkt förbi det ett antal gånger utan att förstå vad det har varit på E4:an upp till Gävle. Kanske kulle ta en tur dit för att få tillbaka känslan av att ha varit i Xi'an någon dag?
 
Det var riktigt coolt att se alla terrakottagubbar! Jag kände verkligen att det var ett av mina drömmars mål att vara där. Eftersom det var lågsäsong så var det hyfsat lite folk och man kunde ta bra bilder. Hästarna var också väldigt välgjorda och man fascinerades över vilket jobb de hade lagt ner på det hela. Jag var mycket nöjd med besöket. 
 
Vi avslutade dagen med ett besök vid Lady Yang’s pool som var byggd till hennes ära ca 700 e.Kr. Kejsaren Xuanzong var otroligt fäst vid denna konkubin och gjorde allt för henne. Hon var vida känd för sin skönhet och representerar den vackra kvinnan med lite fler kurvor. Det tycker jag om! 
 
 
Tomas framför en liten damm fylld med feta karpar. Det symboliserar rikedom för Kineser med fiskar
 
 
Lady Yang, en av symbolerna för skönhet i Kina. 
 
Tornet som Lady Yang gick upp i för att torka sitt hår efter att hon badat
 
Varmt vatten från källorna var gott i kylan för händerna. Vattnet hade många bra mineraler som gjorde huden mjuk och fin. 
 
Efter två härliga, men kalla dar åkte vi vidare till Beijing
 
På flygplatsen fanns det s.k. Sleeping boxes som man kunde hyra per timma. Rolig idé 
 
 
Snart kommer fler inlägg från Kinas nuvarande huvudstad Beijing...

RSS 2.0