Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Efter att ha lämnat våra underbara nya vänner i Stevenville tog vi oss vidare till Houston och dess rymdmuseum, Houston Space Center.  Eftersom vi inte har särskilt mycket fokus på rymden och rymdresor i Sverige tänkte vi att det vore bra att passa på nu när man är i rymdresornas Mecka. Vi möttes redan utanför museet av en gigantiskt  kopia av en rymdfärja som används som utställningsobjekt vilket var häftigt. 

 

Väl inne i museet började vi med att utforska de gamla och nya rymddräkterna som har använts genom tiderna. Måste säga att de som var först ut i rymden var otroligt modiga. Deras dräkter liknade ett vanligt blåställ i tyget mer än en rymddräkt enligt mig. De allra nyaste dräkterna var mycket mer avancerade och hade alla möjliga inbyggda funktioner, men de såg i samtidigt väldigt klumpiga ut att röra sig i.

 

De visade också en kopia av den kapsel som Felix Baumgartner hade använt vid sitt skydive när han tog rekord 2012. Jag tyckte att jag och Tomas hoppade högt på 5000 meter, men det var ju ingenting jämfört med detta hopp på hela 40 000 meter. Han föll snabbare än ljudets hastighet i hela 1343 km/h. Helt sjukt. 

 

 

Vidare såg vi på film om den internationella rymdstationen, ISS, som byggts i samarbete mellan olika länder. Den svenska flaggan fanns med så jag antar att vi har hjälpt till på något sätt. Det mest intressanta för min del var den medicinska forskning de bedriver. De har kontinuerlig forskning på hur människokroppen påverkades av att vara ute i rymden. Nästintill alla fick problem med ögonen efter en lång vistelse i tyngdlöshet vilket fortfarande var ett mysterium för forskarna att lösa. 

 

Vi fick känna på en sten som kom ifrån månen vilket var lite coolt. Ingen har ju dött tidigare så vi kände oss relativt säkra att ingen skräckinjagande rymdbakterie skulle smitta oss via stenen ;)

 

 

Sist besökte vi utställningen som visade gamla rymdskepp där de också byggt upp en modell av hur det såg ut på månen när de landat där med rymdbilar m.m. Här kunde man även gå in i en liten del av ett rymdskepp och få inblick i hur det kunde se ut där inne. 

 

 

Det var mycket aktiviteter även för barnfamiljer och det märktes att de ville att fler ungdomar skulle intressera sig för fysik, matte och kemi vilket var roligt att se.

 

Vi åkte sedan för att inmundiga en burgare på Steak & Shake innan vi slocknade trötta på vårt hotel.

 

Dagen efter åkte vi vidare till New Orleans. Här hade vi bokat en träsktur för att se alligatorer. Vi hade inga större förhoppningar då det var så få krokodiler på vår tur i Australien när vi var där i mars. Först bokade vi in oss på två olika turer då de inte rekommenderade någon med ryggproblem att åka deras snabba airboats eller träskbåtar som det heter på svenska, men när vi kom dit så ändrade vi min biljett till samma som Tomas då båten jag skulle ut på såg sjukt tråkig ut i jämförelse (dessutom hatar jag när jag inte får göra det jag vill pga mitt handikapp om ingen har märkt det ännu). 

 

Som tur var så var detta inte samma händelselösa träsktur. Båten kunde åka riktigt fort men var var väldigt högljudd vilket gjorde att vi använde oss av hörselskydd. Ganska omgående i träsket fick vi se en alligator. Guiden matade dem med marshmallows vilket kändes lite konstigt, men de verkade gilla det och eftersom de var vita kunde de lätt se dem. 

 

 

Det var väldigt vackert och eftersom båten kunde åka på väldigt grunt vatten åkte vi in på väldigt smala och grunda platser i träsket. En av de roligaste sakerna var att få hålla en liten alligator. Den var väldigt söt och runt ett år gammal. En annan guide var helt tokig då han matade alligatorerna med kött och höll kvar biten ett tag så han kunde klappa den ovanpå huvudet. Vi fick en rolig uppvisning från vår båt vilket var kul. 

 

Vi försökte få tag på min vän Kimberly, som jag lärt känna i Illinois när jag spelade basket där. Hon bor numera i New Orleans och vi hoppades kunna träffa henne på kvällen. Tyvärr var det omöjligt att få tag på henne och vi åkte i stället och checkade in på ett hotell för att sedan ta oss till det franska området, French Quarters, som fortfarande har kvar sin gamla stil och är mer franskt än Frankrike på många ställen. Tomas köpte några hamburgare åt 2 uteliggare varav en hade förlorat hela sin familj i orkanen Katrina som härjade här för bara några år sedan. Det är tragiskt att se alla de uteliggare som finns här i USA och att “The American Dream” bara verkar gälla för några få. 

 

 

 

Dagen efter tog vi oss vidare till Jackson. Meningen var att vi bara skulle vara här över en natt och sedan åka vidare, men eftersom Kimberly nu hade sett att vi försökt kontakta henne erbjöd hon sig att åka och träffa oss tillsammans med sin familj, och vi ändrade därmed våran plan. Vi försökte åka till en förstenad skog som fanns i närheten men när vi kom fram hade de tyvärr redan stängt vilket gjorde att vi fick nöja oss med de få förstenade trästockarna som fanns utanför. Man insåg hur fantastiskt vi har det med allemansrätten i Sverige då man alltid kan gå in i en skog även om den är privatägd. Vi blev iaf riktigt bortskämda då de bjöd oss på fin restaurang och vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll tillsammans. Dagen efter åt vi frukost och sedan bar det av mot nya äventyr och en stundande 30-årsdag för min del! Missa inte det!