Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Monument Valley är den mest ikoniska platsen i westernfilmernas historia och för ett westernfan som mig var det stort att få besöka dalen med alla de overkliga bergformationerna. Vi körde tyvärr närmare två timmar fel på väg dit då vår GPS lurade oss fullständigt, men efter att ha frågat en indian om vägen vände vi oss fann rätt väg till slut. Dalen ligger på indiansk mark och det är fascinerande att se hur olika populationer det ryms i de olika delstaterna vi färdas genom. Trots att allt är USA känns det stundtals som olika länder. 

 

Vägen fram till själva Monument Valley gick genom ett platt ökenlandskap med enstaka höjder och urkarvade klippor som även de var häftiga att se, men det mest spektakulära väntade oss naturligtvis inne i naturreservatet. Vi fick erlägga en avgift på sex dollar var och fick en liten karta över stället, därefter kunde man boka en guidad tur eller göra som oss och åka runt på egen hand. Vägarna var gropiga och bestod av grus och sand som hade stora hålor överallt. Vi med vår hyrbil fruktade för det värsta och Lena fegade ur varpå jag fick ta på mig ansvaret att ratta mellan groparna. Efter det första eländet blev vägen lyckligtvis bättre, (inte bra, bara bättre...) och vi kunde börja njuta av det spektakulära landskapet. Lena var trött av allt bilkörande tyvärr, men jag var närmast i extas över allt häftigt som fanns utanför bilrutan. Många stopp blev det, och många bilder naturligtvis!

Man kunde rida häst här om man ville, men vi antog att det skulle bli dyrt och pga tidsbrist efter felkörningen beslöt vi att skippa det. Synd, det hade varit kul att ha fått leka cowboy fullt ut i den mest typiska westernmiljön. 

Landskapet är så säreget och inspirerande att filmskaparen John Ford valde att spela in inte mindre än 10 filmer här i trakten. John Ford point är döpt efter honom men dit kunde man bara ta sig via en betald tour. 

 

 

Vi styrde sedan kosan söderut i riktning mot New Mexico och Texas och stannade endast för natten i Chinle, Arizona. Det visade sig att de hade en stor canyon alldeles intill byn, vilket säger lite om hur många det finns i dessa områden. Vi vaknade upp till min födelsedag och min kära fru sjöng för mig varpå vi kollade in alla era värmande grattishälsningar från Sverige! Tack till alla som gratulerade, det betyder mycket när man varit borta i ett halvår. 

 

Vi åkte ut till Canyon de Chelly, även känd som Canyon del muerto, efter en massaker för ett exakt hundrafemtio år sedan. Den mexikanska armén gick in från varsitt håll och slog ihjäl nästan alla indianer som levt där i många hundra år!

Tittade man noga kunde man se gamla murar och husrester, vilket var intressant, men efter att ha sett alla de andra otroliga canyonerna bara dagarna innan var vi lite mätta på det och hade svårt att uppskatta det fullt ut. 

 

Istället fortsatte vi resan österut mot Texas och världens godaste stekar! Mer om det i nästa inlägg.