Death Valley

Efter vackra, gröna och behagliga platser begav vi oss rakt in i ugnen, Death Valley. Varningarna haglade: se till att du har nog med bensin, mängder av vatten, stäng av ACn så inte motorn överhettar mm. Vår hyrbil verkade vara i form och vi köpte extra vatten samt en subwaymacka som färdkost för att slippa leta efter en restaurang mitt i öknen. Death Valley innehar rekordet för världens varmaste plats, med 56,7 grader celsius, det är också hem till Badwater Basin, en av de lägre platserna i världen, som ligger 87 meter under havsnivån.  
Vi stannade vid deras visitor center och fick en mer detaljerad karta än GPS:ns, det sista man vill i Death Valley är att luras in på en dammig och trasig grusväg där bilen går sönder...
 
En rak och till synes oändligt lång väg ledde oss i in i den alltmer ökande värmen och snart kunde vi se hur hettan förändrade synintrycken och skapade illusionen av att vägen skrynklade ihop sig längre fram. 
Vårt första stopp, ett område med sanddynor, var så hett att Lena tog på sig strumpor på händerna för att inte bränna sig på metallen i drivringarna. Det finns skorpioner och skallerormar här, men vi såg tyvärr (?) inga.
Istället begav vi oss vidare in i hettans centrum. Hettan steg sakta förbi 45 grader upp mot 48, 49 och till slut passerade vi den magiska gränsen och stannade bilen där det var 122 grader fahrenheit, dvs 50 grader celsius! I bastu har vi naturligtvis upplevt varmare, men oftast är det ånga i saunor. Att uppleva 50 grader i fullständigt torr luft utomhus är mycket speciellt. Allt som är blött torkar direkt, man blir törstig på nolltid och eftersom solen steker på överallt (det finns nästan ingen skugga i öknen) är risken för värmeslag överhängande. Vi hade kallt vatten i vår underbara Walmart-kylväska och en massa kyld cola som verkligen kom till pass denna dag. 
Långa och mycket raka vägar ledde oss in i dödens dal
Skylten talar sitt tydliga språk
Sanddynorna var ett oväntat och intressant inslag i den annars steniga och salttäckta öknen 
Värmen lurar ögat
VARMT! 122 grader fahrenheit motsvarar hela 50 grader celsius!
 
På rekorddagen, i juli 1913 i Furnace Creek, Death Valley, dokumenterade Oscar Denton följande händelser: "It was so hot that swallows in full flight fell to the earth dead and when I went out to read the thermometer with a wet Turkish towel on my head, it was dry before I returned"! (Svensk översättning: Det var så hett att flygande svalor föll till marken döda och när jag gick ut för att läsa av termometern med en blöt turkisk handduk på huvudet, torkade den innan jag hunnit tillbaka). 
 
 
Ett av våra stopp hette "Devils Golf Course", döpt så för att marken är så ojämn att bara den onde själv skulle kunna spela golf där. Märklig teologi det där (eller ska man säga djävulogi?), men många namn i området hämtar inspiration från död och djävulen, vilken naturligtvis är fantasikittlande och drar fler besökare. Vi stannade iaf vid parkeringsplatsen och spanade in den ödsliga och torra ytan och läste varningsskyltar om att se upp så man inte bröt benen om man gav sig ut på de vassa saltkristallerna. Dessa områden är så torra att alla spår man lämnar blir kvar mycket länge, vilket känns lite tragiskt för det var inte avskärmat och man kunde fritt vandra in i det sevärda och trampa ner det oavsiktligt. Därför såg man också mest fotspår och tillplattade kristaller först, men lite längre ut hittade jag några intressanta saltkristaller att fota av. Hela tiden jag var ute på den ondes fairway sprack och knakade det i marken omkring mig då värmen gör att saltformationerna expanderar och drar ihop sig. 
Området hade minst sagt fantasirika namn
Death Valley Open!
En närbild på saltformationerna som knakade av värmen
 
Inte långt därifrån låg vårt huvudmål, Badwater Basin, Nordamerikas lägsta plats. Högt upp på berget bakom oss kunde vi se skylten som markerade havsnivån, 85 meter är verkligen högt!
Framför oss hade vi en helt platt sträcka som kallas salt flats, och intill den var den lilla vattensamling som gett upphov till namnen. Tydligen hade den första utforskaren av området med sig en åsna som vägrade dricka av vattnet pga dess höga salthalt. Vi tog på oss kepsar och bar med oss en flaska vatten trots den korta sträckan vi skulle gå, och gav oss ut på saltfältet. Det skulle finnas fina kristallformationer här att se, men det mesta var nedtrampat. Trots det var det en speciell känsla att stå mitt i en saltöken med en stekande sol och en omöjligt varm temperatur i luften. 
Så här har det sett ut
Så här såg det ut när vi var där. Men kanske om man går längre bort? Saltslätten fortsätter i några kilometer, och det är oändligt varmt!
Salt, torrt och fruktansvärt hett!
Här poserar vi med skylten på USAs och Nordamerikas lägsta punkt
 
På vägen ut ur området körde vi via artist palette, ett vackert område med många färger, och längre fram åkte vi en omväg för att ta oss upp till Dantes view, en utkikspunkt där man kan se hela Death Valley ifrån. För er som undrar så är punkten döpt efter just Dante Alighieri, författaren som i den gudomliga komedin på 1300-talet beskrev hur han såg ner i helvetet. 
Vi tyckte dock att platsen var mycket vacker och behaglig då det var svalare på 1600m höjd och det blåste betydligt mer. 
Artists palette
Zabriskies point hette den här utkikspunkten längs vägen
En ödla försökte förgäves kamouflera sig uppe på Dantes View
Jag och Lena vid Dantes View med utsikt över större delen av Death Valley
Solnedgång på gång
En sista bild från Dantes utkikspunkt 
 
När dagen började skymma begav vi oss vidare mot ökenstaden Las Vegas som Lena berättar mer om i nästa inlägg. 

Kommentarer
Postat av: Nurp

Jag som tyckte Egypten var varmt med nästan 40 graders värme. Och där fanns ett rött hav att bada i också. Låter lite mer lockande än Death Valley va? ;)

Svar: Vi får nog åka dit på sightseeing nästa resa, men Lena kommer nog inte gilla all sand, gissar jag.
Tomas & Lena Nordquist

2013-06-29 @ 15:25:28
Postat av: Jessica

Härlig resa!!!
Jag är själv på väg mot USA för en road trip i dagarna och tänkte också fixa en kylväska. Vilken sort köpte ni på Walmart? En "vanlig" eller en ni kunde plugga in i bilen?

Svar: Vi köpte en vanlig med kylklampar som vi fryste ner på motellen. Annars fanns det alltid is att hitta.
Tomas & Lena Nordquist

2013-09-12 @ 16:08:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0