Filmfiasko och valsafari

Efter alla våra sagan om ringen-äventyr åkte vi uppåt Christchurch för att hitta någonstans att sova. Tomas ville så gärna se film nummer två av Sagan om ringen trilogin då vi sett flera av inspelningsplatserna till just den filmen under dagen. Till vår lycka kunde man låna filmer på vårt hostel och efter att ha inhandlat en pizza på pizza hut var det dags att njuta. Tyvärr var det några andra killar som redan ockuperat TV-rummet och de skulle se färdigt sin film innan vi kunde sätta på vår. När det äntligen (1,5 timmar senare...) var vår tur inser vi till Tomas förskräckelse att det inte är någon riktig film i fodralet utan endast extramaterial som man kan titta på. Jag hade sett att nattpersonalen fortfarande var vaken och Tomas frågade därför henne om det var ok att gå ner och se om filmen var i någon av de andra fodralen. Sällan har jag skådat surare tant för att hon var tvungen att hjälpa oss. Hon gick själv för att se om hon kunde hitta filmen och kom i stället tillbaka med tre fodral med de tre sagan om ringen filmerna vilka endast innehöll extramaterial. Förutom dessa tog hon med sig några andra riktigt kassa filmer som vi absolut inte ville se. Tala om att besvikelsen var ett faktum. Vi hade inte bara suttit och tittat på killarnas usla film, nu fick vi inte se den vi ville se heller. Dessutom var tanten mäkta irriterad på oss och påpekade att hon inte tyckte att det var ok att störa henne för att hjälpa till med film. Vi gick i stället och lade oss för att sova. Suck! 
 
Vi visste att det inte fanns så mycket att se i Christchurch eftersom det för några år sedan var en stor jordbävning som förstörde stora delar av staden, men vi ville ändå se hur det kunde se ut efter en sådan naturkatastrof. Det var många hus som var nybyggda men också en hel del som såg övergivna och tomma ut med söndriga fönsterrutor. Vi frågade oss själva hur man skulle reagera om hela ens lägenhet och arbetsplats helt plötsligt skulle försvinna. Skulle man stanna kvar på samma plats? Svårt att veta, men det såg ändå ut som om staden hade väckts till liv igen med folk på gatorna. Överallt var det orangea koner som signalerade att saker var under konstruktion. Nu har de iaf chansen att bygga upp något nytt precis som de vill ha det. De har fortfarande dock inte kunnat enas om de skall bygga upp deras vackra katedral igen eller inte. Liknande beslut försenar säkert uppbyggnadsprocessen i sig en hel del. 
 
Hus med trasiga rutor i Christchurch 
 
Överallt var det avspärrat för ombyggnad och i bakgrunden syns lyftkranar
 
Efter ett par varv runt stan åkte vi vidare. Vi hade som slutmål att nå Kaikoura som låg 2 timmar norr om Christchurch där vi skulle ut på valsafari som var bokat nästa dag. Väl framme här checkade vi in på ett supertrevligt hostel som hette Funky lodge. Vi bestämde oss för att stanna i två dagar bara för att kunna ta det lite lugnt då vi var helt slut båda två efter allt bilåkande. Kaikoura var verkligen en mysig by med ett häftigt djurliv av sälar, delfiner och valar. Dessutom var det härligt solsken, vilket gjorde det hela väldigt mycket bättre.  
 
Dagen efter ankomsten till Kaiokura var det så dags för valsafari. Vädret var på topp och vi tänkte att det inte kunde bli bättre än så här. Tänk vad besvikna vi blev när vi kom till själva incheckningen och det stod att båten var inställd pga för stark vind. Hur kunde det vara möjligt? Det var ju så sjukt bra väder! Vi bokade iaf om valsafarin till morgondagen och hoppades på bättre lycka då. I stället tog jag en riktig långrunda med rullstolen och åkte ut till den sälkoloni som skulle finnas längst ute på udden i Kaikoura. På vägen fick jag se att de hade en gammal biosalong som skulle visa filmen "Django Unchained" av Tarantino på kvällen. Det kändes ju som ett måste efter alla dessa filmlösa kvällar runt om i världen. 
 
Sjukt besviken efter den inställda valsafarin
 
Tomas mötte upp mig vid sälkolonin och vi kollade in en säl som låg riktigt nära land. Tomas aka Hulken bar mig ut på klipporna så jag kunde se sälen lite bättre. Den blev efter ett tag irriterad på alla människor vilket var förståeligt med en massa skrikande barn och flyttade ut en bit. Detta gjorde att vi fick riktig bra foton vilket var kul.
 
Sälen ligger och solar
 
Här vill Sälen flytta på sig efter att en massa skrikande barn kommit allt för nära 
 
På kvällen begav vi oss till bion. Den var verkligen gammal och filmen visades inte digitalt utan på det gamla goda viset med hjälp av en filmrulle. Detta var en upplevelse i sig då skärpan var otroligt kass och likaså ljuset som gick ifrån att ibland vara obefintligt med resultatet av att man såg en svart skärm till att se en ljus bild med bleka färger. Efter ca 2 timmar tog de dessutom en paus mitt i en scen (för att senare fortsätta filmvisningen några scener längre fram...) så att man skulle kunna gå på toa eller vad man nu ville göra. Det var ganska kul på det sättet att man faktiskt fick chans att prata med de få personer som satt i närheten. Totalt tror jag att vi var runt 15 personer i salongen som rymde runt 100 pers. Det märktes att alla kände varandra och som jag förstod det så jobbade folk gratis på bion för att det skall kunna fortsätta. På det sättet kändes det helt plötsligt ok att ha en annorlunda bioupplevelse och när vi gick hem på kvällen kunde vi inte annat än att skratta åt det hela. Filmen var över förväntan för min del och den måste absolut ses hemma igen på vår efterlängtade hemmabio med bättre skärpa och ljud. 
 
Dagen efter gick vi först till frisören innanför var dags att försöka ge sig ut en andra gång på valsafari. Tomas var långhårig och jag har tyvärr tappat otroligt mycket hår på resan vilket gjorde att jag ville klippa av det en bra bit. Vi blev riktigt fina och ringde från frisören för att bekräfta att det gick att åka ut på valsafari. Vi blev så glada när de sade att det var ok! 
 
När vi kom fram till incheckningen såg vi säkert 100st delfiner leka på ute till havs. De hoppade runt som galningar och busade. Jag önskar att jag hade kunnat komma lite närmare bara. Någon gång ska jag simma med delfiner tror jag bestämt. 
 
Sälar vid båthamnen när vi skulle ut på valsafari
 
Väl på båten bad jag till Jesus om att få se riktigt många valar. De hade inte sett några valar på en och halv vecka och därför var det ganska osäkert huruvida vi skulle få se några. En härlig maorier pratade på båten och gav oss lite tips på hur vi inte skulle bli sjösjuka. Han avslutade precis sina tips när en kines bakom oss spydde. Då hade vi bara åkt 10 min och vi vi skulle åka ytterligare en timma enkel väg. Stackaren fortsatte att spy hela resan. 
 
Väl ute skymtade vi en gigantisk kaskelottval. Den var majestätisk, och det var overkligt att se en 16 meter lång val så nära. Kaskelottvalen befinner sig endast på ytan under ca 10-15 minuter för att sedan kunna vara vara nere ca 1-2 timmar under vattnet. Det är som ni därför förstår svårt att hinna se dem. Innan de dyker tar de ett djupt andetag för att sedan dyka ner med deras vackra stjärtfenor ovanför vattnet. 
Så fort den första valen dykt ner fick de höra att ytterligare en val var på väg upp. Efter den dykt ner så kom det dessutom en tredje val! Det märktes att hela personalen på båten var i extas. Det var väldigt sällan de såg så här många valar! Det måste vara en hel grupp med valar sade de. Vi var sjukt nöjda med valsafarin och jag fick verkligen bönesvar så det hette duga!  
 
På väg ut på valsafari, stämningen är på topp!
 
Här har vi vår första val på hela 16 meter. Kaskelottvalar kan bli upp till 20 meter, har den största hjärnan av alla djur och ger dessutom det högsta ljudet av alla djur på hela 245 decibel. 
 
Här dyker valen ner igen. Kaskelottvalar kan dyka hela 3km ner och är därmed det djupast levande däggdjuret. 
 
Här tar han ett sista andetag innan han dyker ner. Kaskelotten kallas på engelska Sperm whale pga den vita mjölkaktiga vätskan som finns i dess huvud. 
 
Val nummer två! Det är endast hanar vi ser i de kalla vattnen utanför Nya Zeeland. Honorna befinner sig i varmare vatten med sina kalvar.
 
Så vackert! 
 
Val nummer tre dyker ner. Kaskelotten är det största levande djuret med tänder och lever på fisk och bläckfisk. 
 
En albatross
 
Albatrossen är utrotningshotad och kan ha en vingbredd på upp till 3 meter
 
Efter valsafarin bestämde vi oss för att beställa den välkända gigantiska Kaikoura-burgaren på 1,5 kg. Nej, vi beställde inte en var, utan delade på en. Vi klarade dock inte att äta upp hela utan sparade resten till kvällen. Det var sjuk stämning att få en hamburgare som var lika stor som en tårta. Den kostade dessutom inte mer än 110 kr och hade lätt kunnat mätta en familj på 5 pers. 
 
Stööööööört stooooor!
 
Man kan nästan gömma sig bakom hamburgaren
 
Se jämförelsen mellan Tomas iPhone 4 , colaburken och hamburgaren
 
När vi satt där och svullade vår hamburgare kom det förbi en kille som hade fiskat upp den största hummer jag någonsin sett! Jag bad om att få hålla den då den var fortfarande vid liv. Den kändes riktigt vass på ovansidan och hade nästan som små rakblad på ryggen. 
 
Riktig feting! Denna dagen har vi sett många stooora saker! 
 
Vi har fått sällskap på vägen
 
Vi fick trots allt en perfekt dag och begav oss vidare till Picton eftersom vi köpt biljetter till färjan dagen därpå. Vi hade bestämt möte på Jugglers rest med en kille, Bjinse, som vi mötte där första gången eftersom han skulle med samma färja. Det är alltid kul med nya bekantskaper och Bjinse är journalist och även på g med att skriva en bok om Sydafrika. Det var intressant och roligt att höra honom berätta om sitt liv och sina planer för framtiden och jag ser fram emot att läsa hans kommande bok.  
 
Jag bara älskar denna skylten. Äkta svenska rådjur lever här i inhängnader för att ätas upp!
 
Detta vackra ljusfenomen var bara tvunget att förevigas. Solen gick ner åt andra hållet så det är varken en solnedgång eller soluppgång. Någon som vet hur det kan bli så här? Otroligt vacker iaf!
 
Bjinse på båten tillbaka till Wellington
 
Vi tog farväl av Bjinse i Wellington efter att ha skjutsat honom till en biluthyrning och fortsatte sedan att se lite platser som de spelat in sagan om ringen på. Mer om detta får ni läsa om i inlägget som handlar om just sagan om ringen. Det inlägget överlåter jag dock åt min mer filmtokiga man att skriva. 
 

Kommentarer
Postat av: Stina

Ojojoj, det finns ingen ände på häftigheterna för er del! Lena: synd att du glömde specificera att du ville se flera stycken jättestora krokodiler på vår krokodilsafari och inte bara en krokodil. Du verkar ju ha direktkontakt delux:)

Svar: Ja Stina! Jag är själv besviken på att jag bara bad om att se en krokodil och inte flera. Det roliga var att Maorien på båten dessutom pekade på mig och sade att det var pga mig som det var många valar idag. Jag svarade då att det kan nog stämma då jag har bett om att få se många valar. Han visste inte riktigt vad han skulle svara på det...
Tomas & Lena Nordquist

2013-05-08 @ 21:08:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0