Tomas & Lenas jorden runt-blogg

Efter värmen i Kambodja och sydvietnam blev det ruggigt kallt att komma till ett regnigt och rått Hanoi (Vietnams huvudstad som ligger i norra delen av landet). Skurken i dramat blev naturligtvis jag, som övertalat min fru att vi skulle skippa en paradisö och bege oss norrut istället. När vi planerade resan i somras hade vi velat passera Hanoi, men när vi inte kunde resa härifrån direkt till Hongkong pga märkliga regler för jordenruntbiljetten, hade vi valt bort det. Nu när Phu Quoc verkade totalt fullt och överbokat pga av det kinesiska nyåret tänkte vi om och valde Hanoi trots allt. Vi bokade biljetter dagen innan avfärd och då vi tyckte returbiljetterna verkade dyra sköt vi upp köpet i hopp om att hitta billigare alternativ senare. Idiotiskt beslut, men mer om det senare. 

 

 

Hanoi är säkert nice om man kommer när det är varmare, men vi hade svårt att uppskatta huvudstaden. Vi tyckte den var smutsig, ful och kall. Huvudorsaken med besöket var dock inte att se staden i sig, utan att åka på en kryssning i Halong bay, en skärgård med fantastiska klippformationer som ligger endast fyra timmars bussresa från Hanoi. Vi bokade kryssningen på hotellet och dagen efter plockades vi upp och kördes på helt ok vägar till hamnen vid Halong bay. Vädret var en smula dimmigt men för att vara den här årstiden var det väldigt bra.

 

 

Vi fick paddla kajak första kvällen och det var en fantastisk upplevelse. Kameran lämnade vi dock på båten, till skillnad från ett par spanjorer som råkade tappa i sin när de krockade kajaken in i bryggan. Vi hade en skum ryss med oss, som trots två års studier i Australien knappt kunde förstå vad de andra sa och än mindre kommunicera själv. Vi skulle få paddla i 45 minuter, men han drog iväg så länge att hela gruppen hann komma tillbaka, gå på motorbåten och börja åka tillbaka till kryssningsfartyget innan jag påminde guiden att vi hade glömt honom (var det kanske ett medveten beslut från guidens sida?) och vi därmed fick vända och vänta en kvart till... På kvällen fick vi fin middag med mängder av rätter, men när räkorna kom in, 10 räkor på 5 personer, slängde ryssen sig över tallriken och grep 3 av dem utan att blinka, vilket i ett enda nu förvandlade vår stillsamma trevliga middag till en panikartad hetsjakt. Lyckligtvis bytte han bord till andra dagen och vi kunde fortsätta inmundiga rätterna i trevnad och god samvaro. 

 

 

På senkvällen fiskade vi bläckfisk, men utan större framgång. 

 

Dagen efter skulle det bli mycket klättring och besvärlig terräng,så Lena stannade på båten och sov några välbehövliga timmar medan jag begav mig ut på äventyr. 

Först åkte vi till en utsiktsö där 500 trappor väntade på att bestigas. Utsikten var mäktig trots februaridimman. Väl nere igen stod jag och några av mina medresenärer och njöt av stillheten och vågornas mjuka kluckande mot strandkanten när vi plötsligt chockades av ett öronbedövande och dessvärre ihållande oljud. För att förgylla vårt besök, och till nyårets ära, hade personalen på ön valt ett stycke outhärdlig kinesisk pop, som i sann asiatisk anda levererades med så extrem volym att högtalarna distade. Att högtalarna i detta fall bestod av megafoner gjorde inte den musikaliska upplevelsen bättre. Trots att alla på stranden höll för öronen, dröjde det minst en kvart innan tortyren upphörde.

 

 

Ö nummer två, besökte vi då berget på ön har en väldigt häftig grotta, som européerna upptäckte för drygt 100 år sedan, då man började utforska skärgården. Surprise cave, hade man fantasifullt nog döpt den, då man blev förvånad över dess storlek. Grottan var verkligen stor, och de hade lyckats lyst upp den intressant och påverkat den minimalt med endast en gångväg i mitten som alla följde. Många andra grottor i Sydostasien är fyllda med hinduiska eller buddistiska symboler och rökelser, men denna var lyckligtvis nästan helt befriad från det.

 

Detta var på alla hjärtans dag, och en i personalen på båten hade lovat att fixa en bukett rosor åt mig, så när jag kom tillbaka kunde jag överraska en nyvaken men lycklig fru med rosor på säng. Vi tog naturligtvis med dem till lunchen, och många avundsjuka blickar riktades mot oss båda, hälften från männen som undrade var jag fått tag på en bukett ute på öppet hav och andra hälften från kvinnorna som nog tyckte deras män också kunde tänkt till inför denna viktiga dag. :)

 

Vi passade här på att gå på bio, första gången sen vi åkte hemifrån, och se Bruce Willis senaste alster. Vad vi inte visste var att bio i Hanoi är status, och att alla ungdomar som befann sig där hade klätt upp sig som om de skulle på bal, Oscarsgala eller nattklubb. Mycket besynnerligt, och en aning obekvämt då vi inte bara var de enda icke-asiaterna, utan också extremt underklädda. Filmen, Die hard 5, höll dock inte måttet och vi somnade snart båda två, ett bevis på hur utmattande det är att resa i vår takt, då jag för egen del nästan aldrig råkat ut för fenomenet tidigare. För Lenas del däremot är det både sed och tradition att se max 5 minuter och sova resten.

 

Vårt flyg till Ho chi minh city (Saigon) var ännu inte bokat och vi trodde vi skulle kunna hitta sistaminuten-biljetter, men även här drabbade det kinesiska nyårets elände oss: endast biljetter till business class återstod och vi hade inget annat val än att punga ut mer än fem gånger så mycket som vi hoppats på när vi sköt upp bokningen.

 

Vi beslöt oss därmed för att njuta maximalt och vältra oss i osedvanlig lyx under det korta flyget och på så sätt utnyttja varje slösad krona till fullo. I loungen tog vi följaktligen för oss av allt som erbjöds och väl på flyget såg vi fram emot en trerätters. Dessvärre slog inte Lenas spådom, som baserat sig på en tragiskt ynklig förrätt, in - den minimala förrätten visade sig vara den enda rätten. Men det skulle bli än bättre. 

I business class satt, förutom oss, fyra barn som turades om att skrika och jämra sig, och som grädden på moset tajmade en av dem in landningsögonblicket för att fullständigt spy ner hela mittgången. Vårt lyxiga businessflyg avslutades med av vi fick sitta kvar längst av alla, i väntan på rullen, och supa in den ljuvliga doften av färskt barnakräk. 

 

Nästa inlägg: Ho Chi Minh