Lyxiga platser!
Bokhyllan är bara en tapet, men hade nog så underhållande boktitlar
Efter lyxflyget med lyxtoaletter var det dags att hämta ut vår nya hyrbil. Vid det här laget var det mörkt ute och de misslyckades underligt nog med att hitta bilen på parkeringen varpå vi uppgraderades till en bättre och rymligare bil. Denna har plats för hela rullstolen utan att den behöver plockas isär. Ni som läst Noosa Heads-inlägget vet vad jag menar.
I kvällsmörkret körde vi bilen strax utanför Auckland, där vi besökte några gamla vänner till mig. På det glada 80-talet bodde jag med min familj i Italien och några av våra vänner under den tiden kom från NZ. Dessa hade jag inte sett sen dess, över 20 år sen. Facebook är bra till mycket och i detta fall hjälpte det oss att återfå kontakten och till att vi kunde bo hos dem ett par nätter!
Ron och Lilian Rolston, i min pappas ålder, gästade oss på nedervåningen och på övervåningen bodde deras dotter Lianne med sin man Marc och sina fyra barn. De driver ett ekologiskt lantbruk sedan tre år tillbaka där de odlar grönsaker, frukt och har höns samt kor. Det är ännu i liten skala men de var väldigt entusiastiska och även barnen (iaf killarna) älskade lantlivet. De hade egna odlingslotter och det verkade inte finnas brist på projekt. Vi bodde hos dem två nätter och uppdaterade dem kring vårt nuvarande liv i Sverige. Ron visade naturligtvis upp Auckland och vi åt underbar italiensk mat och njöt av nyskördade ekologiskt odlade grönsaker, färsk mjölk och nyvärpta ägg.
Jag, Ron och Auckland
Jag, Ron, Lilian, Lianne, Marc, John och Josh. Tjejerna var ute på annat. Lena är bakom kameran.
Dagen efter fortsatte vi färden ner till Hamilton, där ett annat par från Italientiden bor, Ciancis. Maurizio och Sharon Cianci tog emot oss med öppna famnar och även där ställdes det till med fest. De gick så långt i sin generositet att de flyttade ur sitt sovrum till förmån för oss så det skulle bli smidigare för Lena! Även här ville de höra hur pappa hade det och vi visade bilder från Sverige medan vi berättade om alla i familjen och deras nuvarande sysselsättningar.
Vi fick dessutom lite goda tips inför morgondagen och efter en god natts sömn och en stabil frukost begav vi oss i riktning mot Rotorua.
Jag och Maurizio
Bella (en utbytesstudent), Sharon, Maurizio och Lena
Första stoppet på vägen var dock en viss fårfarm utanför Matamata. Fårfarmen var okänd fram till inspelningen av Sagan om ringen, men efter att Peter Jackson förlagt hela Fylkeinspelningen till dessa åkrar och byggt upp ett helt hobbitsamhälle där, har turister och fans från hela världen börjat vallfärda dit, så och vi som sett fram emot detta mycket länge!
Stämningen på topp. Johannes Bornlöf, du skulle ha varit med!
75 dollar och en livsfarlig busstransport senare (chauffören försökte styra, prata i en glapp handhållen mick och växla den sönderrostade bussen samtidigt som han väjade för får och nästan krockade med en annan buss på de branta och slingriga grusvägarna) stod vi mitt i Fylke och lät oss fascineras av den detaljrikedom som präglat filmskapandet. Marken började odlas flera år innan inspelningarna men till Sagan om ringen byggdes bara tillfälliga hobbithålor i frigolit eftersom bonden inte ville ha dem kvar efteråt. Då tusentals fans plötsligt invaderade hans farm och bad om tillåtelse att se platsen insåg han att det fanns pengar att inhämta. När man nyligen spelade in filmen Bilbo, där samma by återigen figurerar, tilläts filmteamet därför bygga permanenta bostäder åt filmkaraktärerna. Nu när vi var där hade man redan spelat in alla scener till filmerna, men utifall att man behöver återvända för någon extra tagning har de behållit allt i perfekt skick.
I nittio minuter fick vi vandra omkring och titta på de olika små husen som varierar i storlek beroende på om man ska filma långa figurer som Gandalf eller korta personer som dvärgar eller hober framför dem. En del hus var därför små och söta (så Gandalf ska se riktigt lång ut) och andra anpassade efter normallånga personer (så Bilbo och alla andra ska uppfattas som korta). Det var grönt och frodigt och man fick lust att flytta in där en vecka eller två, en typ av turism som säkert skulle slå om den erbjöds.
Ett av de större hobbithålen, inne fanns lite trädgårdsverktyg.
Ser mysigt ut, va?
Skyltarna och alla staket behandlades för att se gamla och väderbitna ut
En liten håla med skalenligt anpassade verktyg
Känner ni igen bakgrunden?
En kille i vår grupp gick runt barfota (det var ganska kallt!) och bar med sig härskarringen runt byn. Han hade tydligen varit vid 10-15 andra filminspelningsplatser och gått barfota även där. Däremot hade han faktiskt haft skor uppe på den vulkan där man spelat in scenerna till Mount Doom, erkände han motvilligt. Jag fick prova ringen och när jag skulle ta en bild insåg jag att det såg dumt ut med vigselringen på, så jag tog av den och la den i fickan. Senare under dagen kunde jag inte hitta den! Bisarrt att bli av med sin ring på sagan om ringen-inspelningsplatsen! Jag mailade dem senare och frågade om de hittat den, fullt medveten om hur urbota dumt det måste låtit, men som tur var hittade jag den två dagar senare i bilen, den hade fallit ur fickan och gömt sig under passagerarsätet.
Touren passerade Bilbos (och Frodos) hus, Sams hus och partyträdet, förutom allt annat, och slutade vid The Green Dragon, puben i byn. Här bjöds vi på varsin dryck, ingen höjdare tyvärr, och avslutade sedan varvet kring den fantasifullt utsmyckade byn.
Efter det åkte vi ännu en livsfarlig sträcka med den skraltiga bussen och den gaggige chauffören tillbaks till våra bilar för att fortsätta vår färd mot Rotorua.
Fortsättning följer.
Lena med partyträdet i bakgrunden. Nedanför bron skymtas puben
Har Bilbo fått post månntro?
De hade fått till riktig mysfaktor inne i puben. Enda alkoholfria alternativet, ginger beer, var dock ingen höjdare...
En sista glimt av byn innan vi lämnade platsen. Partyträdet till höger och Bilbos hus på toppen av kullen